Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Ibland börjar tron inte i en tanke – utan i en rörelse.

Idag tänker jag på några människor som sökte sig till kyrkan där jag arbetade för att de ville bidra i den sociala verksamheten. De engagerade sig i integrationskaféet för kvinnor som kom från olika länder. Det var inte tron som gjorde att de sökte sig till kyrkan, berättade dom, det var behoven och en vilja att bidra. Men det blev en resa till tro. Deras reflektion över utvecklingen gjorde intryck på mig och blev en påminnelse om att tron inte behöver börja i tanken, i något man ska säga och bekänna. Ingången kan lika gärna vara genom kroppen. Genom det man gör.

”När vi kom hit var vi inte troende, men det var som att vi gjorde tron när vi var här” berättade de. ”Och det gjorde oss troende.” Man kan tro med kroppen också.

I vår del av världen har tro kommit att innebära att hålla med om något, att stämma in i bekännelser och omfatta varje del. I andra delar av världen är tron inte så mycket en lära som ett liv att leva. Man firar gudstjänst, tänder ljus, tar emot bröd och vin, sjunger, ber och gör tron genom sociala insatser och ett liv som ser människorna omkring med kärlek. Av detta har vi mycket att lära. Man kan också tro med kroppen först.

Andakten sändes första gången 2025.

Text:
Lukasevangeliet 10:3-4, 16-17, 20

Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Ibland behöver vi hjälp att se vad som händer när vi släpper taget.

”Den sista ön” är en målning av bildkonstnären Gunnel Wåhlstrand. Två ungdomar står på en klippa och betraktar en segelbåt på väg in i sundet. De fyra ombord befinner sig i ett välsignat tillstånd, de har precis kommit innanför land. Ute till sjöss är vattnet råare. Det hon avbildar händer där hav och land möts, och det är där – i gränslandet – som det viktiga händer: ”Det är där livet blir till.” Så inleds boken som togs fram inför Wåhlstrands stora separatutställning på Waldemarsudde.

När jag fick veta att Wåhlstrand skulle ha en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde ville jag se målningen i original, tillsammans med de andra verken. I ett mindre rum rullade en film där Wåhlstrand själv satt framför en kamera och svarade på frågor om sitt konstnärskap. Jag blev sittande på första stolsraden och såg filmen rulla flera gånger. Det som fick mig att stanna kvar var svaret på den sista frågan: hur hon vet när bilden är klar.

”Det vet jag inte riktigt” säger Wåhlstrand. Men på slutet är det som om hon blir sittande framför bilden, förvirrad, och inte vet vad hon har där att göra. När frågorna kommer: Varför är jag här? Vad tror jag ska hända? Då bjuder hon in Jenna, sin sambo. Fram tills dess har ingen sett något. Och när hon säger att den är klar, det är något av det skönaste som finns, förklarar hon. Det är som att få en välsignelse. Det är som om hon hör någon säga: ”Bara släpp taget. Nu rör vi ingenting.”

Och i det ögonblicket är det som om målningen blir till. Att allt är förlåtet. Att allt det ofärdiga bara ska få vara så. Som att verket på något sätt inte längre är hennes. ”Det är en fin liten process” summerar hon, innan filmen tonar ut. När jag hör hennes beskrivning upplever jag en resonans i hela mitt inre. Jag kan använda samma ord om det jag kallar tro.

Andakten sändes första gången 2025.

Text:
Matteusevangeliet 4:18-20

Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Ibland sker tro på de mest oväntade sätt. Författaren CS Lewis är ett sådant exempel.

Och i kommande andakter denna vecka ska du och jag utforska olika sätt att tro. Och att göra sig tillgänglig, öppen och mottaglig för Gud.

CS Lewis, en av 1900-talets främsta – litteraturvetare, filosof och professor – som skrev berättelsen om Narnia, han var inte uppvuxen med tron som en självklarhet. Den kom till honom sent i livet. Han berättar om det i sin självbiografi: Av glädje överfallen. Mot slutet av boken finns en beskrivning av hur det gick till när han blev troende.

Det var en alldeles vanlig morgon hemma i Oxford när han satte sig i bilen tillsammans med sin äldre bror Warnie. De var på väg till djurparken i Whipsnade. En resa längs brittiska landsvägar som kanske tog dem ungefär en timme. Kanske lite mer.

När de kör i väg tror han inte att Jesus är Guds son. När de kommer fram gör han det. Han kan inte förklara hur det har gått till. Han kan bara beskriva skillnaden. Och att det hände på vägen. Det är allt.

Jag återkommer till den här berättelsen för att den är så osentimental och existentiellt elegant. Och för att jag känner igen mig. Trots att händelsen är central i hans biografi förmedlas den nästan i förbifarten. Men i all sin enkelhet säger denna korta berättelse något mycket grundläggande: att tron är en gåva.

Andakten sändes första gången 2025.

Text:
Efesierbrevet 2:8-10
Första Korinthierbrevet 12:3

Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Conny Årlind reflekterar i andakten utifrån bibelordet ”Gud är kärlek”.

- Stunder av tystnad i ensamhet hjälper mig att be på djupet. Men bön utövas inte bara i stillhet, utan bön och handling hör ihop. Bönens låga kan brinna i mitt hjärta samtidigt som jag gräver i trädgården, handlar på affären, kör bil eller pratar med en granne. Jag behöver helt enkelt vara uppkopplad på Gud för att livet skall fungera. Hur skall jag kunna förmedla Guds kärlek till andra om jag släpper kontakten med själva källan? säger Conny Årlind i andakten.

Text

1 Johannesbrevet 4:8
Johannesevangeliet 15:12-13

Musik

O Lord, hear my prayer – The London Fox Taizé Choir

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Conny Årlind berättar i andakten om tankar han får när han vandrar på kyrkogården hemma i byn.

- Jag brukar be för alla där på vår kyrkogård, vänner som jag fått förmånen att lära känna, andra, tänker jag, är också vänner fast jag inte känner dem. Vi är alla människor som hör ihop och vi behöver varandra. Vi är alla skapade av samme Fader och älskade i hans son Jesus Kristus, och vi kan förenas i bön över tidens gränser, säger Conny Årlind i andakten.

Text

Johannesevangeliet 15:9-10

Musik

Våren av E Grieg – Royal Philharmonic Orchestra

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Conny Årlind berättar i andakten om sina erfarenheter av att spela i en blåsorkester.

- Vi människor hör ihop som grenarna på vinstocken och vi behöver varandra som musikanterna i orkestern. Ibland måste jag flytta på mig lite för att någon annan skall få plats. Ibland måste jag tystna för att någon annan skall få höras och glänsa en stund. Var och en får hitta sin plats i den stora världsorkestern och öva på den stora symfonin, säger Conny Årlind i andakten.

Text

Johannesevangeliet 15:5

Musik

Abide with me – Grimethorpe Colliery Band

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Conny Årlind berättar i andakten om tankar som väcks när han går hemma i sin spirande trädgård.

- Jesus vill hela det som är brustet och trasigt, inte bara i mitt inre, utan i relationen med varje annan människa, i relationen med Gud och med skapelsen. Han är den store läkaren som helar och läker varje sår och skada på alla plan i livet. Han vill komma med både frid och fred….Så går jag där i min trädgård, pysslar, tänker och ber om fred i vår tid, säger Conny Årlind i andakten.

Text

Johannesevangeliet 14:27

Musik

Dona nobis pacem – Lumiere String Quartet

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Conny Årlind pratar i andakten om tiden mellan påsk och pingst – både i naturen och i kyrkoåret.

- Oavsett om jag kan glädjas och njuta av vårens framfart eller om den gör mig mörk i sinnet, så blir jag under påsktiden påmind om att jag inte är ensam. Jesus vill vara med mig och han är med mig, i mörka och ljusa dagar, säger Conny Årlind i andakten.

Text

Johannesevangeliet 14:18

Musik

Morgonstämning av E Grieg – Berliner Philharmoniker

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Vi har våra egna vintrar. Perioder av tvivel, stillhet, av väntan. Och mitt i det kan det vara svårt att tro att något nytt är på väg – men våren kommer oavsett.

Musik:
Sirgun Kaur – Bahuta Karam Instrumental

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Våren berör på ett sätt som är svårt att förklara. Den är inte något jag bara ser, den är något som påminner om att livet inte står still och att det finns rörelse även när vi inte alltid märker den. Kanske är vårt ansvar inte att förstå hela bilden utan bara att söka efter den inre röst som drar oss mot naturen och bli en del av något större. Kanske är det i just det där stilla men medvetna svaret som människan finner sin plats i skapelsen.

Text:
Koranen 17:44

Musik:
Lament – Iftekharul Anam

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Jag hade en gång en vän som hette Peter. Han var gammal, och han dog ändå alltför tidigt. Det var en död som i onödan: i slutet av pandemin satte han i halsen. Jag och barnen skulle just till att besöka honom. Begravningen var utomhus och trots att sjukdomen ännu var nära kom många människor. De som inte kunde komma kunde följa ceremonin på judiska begravningsplatsen via en live-stream på Facebook. Det var jag som filmade. Vad har Peters död med våren att göra?

Egentligen ingenting alls. Det var bara det att det hände att vi talade om Barbro Hörberg, och hennes sång ”Med ögon känsliga för grönt”. Som handlar om våren. Det är svårt att skriva något om våren som verkar relevant när man hört den sången. Den säger så mycket. Därför berättar jag om Peter. Som tyckte om Barbro Hörbergs sång och som brukade bjuda mig och barnen på konditori. Gärna efter kvällsgudstjänsten på fredagar, när man egentligen inte får använda pengar. Det var så att säga inte i den regeln Peters judiska identitet satt och han hade inget att bevisa. Ensam överlevde han som barn Förintelsen i Budapest och kom senare till Sverige.

I judendomen är våren central. Helt enkelt för att våren är central för vår historiska överlevnad. Det handlar om skördeåret. Men det handlar också om att vakna på nytt, att våga på nytt, att öppna ögonen.

Text:
HaShirim

Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Våren. När jag drar in luften – känner jag den i hela min kropp; med alla sinnen. Jag känner våren. Den är alltid spontant närvarande när den anländer. Den finns i livets ljud. Den finns i luften. Den genomsyrar omgivningen. Jag känner mig frisk, levande och glad. Det finns en känsla av förnyelse. Knoppar blir synliga. Buskar och träd är redo att brista ut i blommor och lämna efter sig en levande symfoni.

Nu är det dags att tända en eld, att rensa bort alla pinnar, kvistar och döda löv. En ordentlig brasa. Jag förundras över elden när den sprakar och renar det som har blivit gammalt och livlöst. Nu är den storslagna vintern över – tillväxten kan börja igen. Lågorna slickar veden och det är svårt att ta blicken från rörelsen. Elden behöver matas med mer bränsle. Det är omöjligt att sluta lägga på pinnar och kvistar. Jag stirrar in i lågorna under ett litet eon – medan jag lägger på löv och grenar. Elden förtär allt som kommer i kontakt med lågorna. Den sprider värme.

Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Påsken har kommit med sin återuppståndelse och livskraft! Den som våren just nu gestaltar för fullt med trädens knoppning, fågelsång och de vackra, ljusa morgnarna. Trots att allt detta nu har brutit igenom, så är det precis som om det inte riktigt når fram till mig.

Vårens ljus har trängt igenom vintermörkret, värmen har vunnit kampen över kylan och livet har besegrat döden – varför har jag så svårt för att ta in detta budskap i min egen kropp? Det gäller ju även mig! Det är som om jag omedvetet håller fast vid vintermörkret och inte vågar släppa det. Som om jag är rädd för vad ”hoppet om det nya” ska innebära?

Text:
Höga Visan 2:11-12

Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Vad gör jag när det kommer ett sjukdomsbesked, en relation går sönder, eller en medmänniska inte orkar längre? På något sätt behöver jag hoppet om att jag inte vandrar ensam. Ingen behöver hopp när allt rullar på. Det är när livet går sönder, när de vanliga ordningarna brutit samman, som hoppet blir avgörande. Att hoppas är att leva i tillit inför det som ska komma, utan att veta hur det ska bli. Det är att vara inför det oväntade, inför möjligheten till en oförutsägbar vändning, en beredskap på något man ännu inte vet vad det är.

Med åren har jag märkt att när livet gör ont, kommer även gammal smärta upp till ytan. Minnen jag trodde var borta dyker upp som objudna gäster.

Text:
Matt 5:43-45

Musik:
Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara Ott

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

 Ur andakten:
Jag vill tro att Gud bär oss – i sorgen, i brustenheten – och att något kan förvandlas inom oss även om vi inte märker det omgående. Vi kanske tror att livet pausas när vi inte orkar längre. Men just då, när vi till slut släpper taget, börjar något nytt gro. Det är inte vår prestation som får förvandlingen att ske, utan vår mottaglighet. Och det är därför vi ofta förvandlas först när vi inte längre försöker förändra oss själva. Vi är villkorslöst älskade.

Därför väljer jag ordet förvandling när jag vill beskriva en djupgående förändring i våra liv.  Det grekiska ordet för förvandling är metamorfos.

Text:
Första Mosebok 1:27

Musik:
Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara Ott

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
En dikt som följt mig genom livet är ”Fotspår i sanden”. Det är en gåta vem som har skrivit dikten. Ingen vet. Dikten i sig är också uppbyggd som en slags gåta och börjar med orden ”En natt hade jag en dröm”. Personen i dikten vandrar på en strand tillsammans med Gud, blickar tillbaka på sitt liv och ser två par fotspår i sanden – sina egna och Guds fotspår. Men från de svåraste perioderna finns bara ett par fotspår.
”Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest?” säger personen i dikten. Och Gud svarar:
”Mitt kära barn, jag skulle aldrig lämna dig. Under tiderna av svårigheter och prövningar, det var då jag bar dig.”

Text:
Apostlagärningarna 17:28

Musik:
Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara Ott

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Kan det vara så att brustenhet är en förutsättning för att kunna förstå nåden? Ordet nåd som visar oss att vi alla är villkorslöst mottagna och älskade. I Betlehemskyrkan inleder vi varje gudstjänst med att tillsammans säga: ”Vi kommer till dig, med all världens brustenhet och oss själva som en del av den. Omslut oss med din nåd.” Den bönen sätter tonen för själva livet. Den bönen påminner mig om att jag är brusten, men på samma gång omsluten av nåden. Livet handlar aldrig om att putsa på fasaden och vara så älskvärd som möjligt, så att jag kan ta emot kärlek och nåd. Det handlar om att inse sanningen om sig själv och upptäcka att mitt brustna jag får ta emot Guds kärlek och nåd. Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet: ” Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” Paulus har insett sanningen om sig själv. Och det är insikten om brustenhet. Jag tror det kan vara så även för mig. När jag kommer i kontakt med min brustenhet, kan tystnaden brytas och jag kan ge röst åt min djupa längtan.

Text:
Romarbrevet 7:15

Musik:
Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara Ott

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Det finns två ord som är kärnan i kristen tro. Älskad och utvald. Du är älskad och utvald. Det är inga exklusiva ord för några få. Alla människor är älskade och utvalda av Gud. Men Guds röst är svår att urskilja i en värld där mängder av andra röster ropar ”du är misslyckad, du är ful, du är värdelös, du är usel, du är ingen – om du inte kan bevisa motsatsen”. Många av oss får höra sådana röster sedan tidig ålder och i stället för att få leva i hur Gud ser på oss och fyllas av kärlek, en sund självkänsla och ett sunt självförtroende fylls vi av skam och självförakt. Då är det inte konstigt att så många av oss kämpar och sliter ett helt liv för att bevisa motsatsen. Men vi kommer aldrig fram, för den djupa glädjen i livet kan inte stå på en grund av självförakt, den byggs bara på vetskapen att vi är älskade och utvalda.

Text:
Matt 3:16-18

Musik:
Jói & Karen (Arr) av Jóhann Jóhannsson med Alice Sara Ott

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist hur hon i dag omvärderat det hennes mamma brukade säga vid bråk - ”Håll sams för husfridens skull.”

- Jag tror i dag att hon med husfrid menade den punkt i en konflikt när vi ger upp försöken att förändra varandra. När vi ger upp ambitionen att få rätt. Det är inte värt att offra vår gemenskap för att någon ska få rätt, säger Liza L Lundkvist i andakten.

Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.

Text

Matteusevangeliet 5:3-10

Musik

L’aube – Anouar Brahem

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I dagens andakt pratar Liza L Lundkvist om hur Gud vid skapelsen såg att det var gott.

- Ge inte upp. Tro inte att tillvaron är ond. Tala om det goda du vill och kan. Och det goda du ser. Öva din blick. Skapelsen bär på ett större mönster, säger Liza L Lundkvist i andakten.

Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.

Text

Johannesevangeliet 1:1, 3-5

Musik

How my heart sings – Dino Saluzzi

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I dagens andakt påminner Liza L Lundkvist om kärleken som tillvarons grund.

- Att höja kärlekens lov borde vara något som inleder varje riksdags öppnande, varje presidentinstallation, varje nytt skolår. Den borde vara något att samtala om vid middagsbord, den borde prägla varje lag som stiftas, varje beslut som fattas för platser där människor ska leva tillsammans, säger Liza L Lundkvist i andakten.

Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.

Text

Första Korinthierbrevet 13:4-10

Musik

La chanson d’Hélène – Jacky Terrasson, Stéphane Belmondo

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist om en tågresa med ett oväntat möte.

- Vi färdades på ett tåg, och genom en liten app, in i hennes värld. Hon kliver av, och min egen värld ser lite annorlunda ut. Jag tänker på stora livssorger. Men också på vad de kan öppna i oss. Mot alla odds, säger Liza L Lundkvist i andakten.

Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.

Text

Filipperbrevet 2:1-7

Musik

Petal two – Areni Agbabian

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I dagens andakt berättar Liza L Lundkvist hur hon som liten fascinerades av natthimlens stjärnhav.

- Förundran är inte att ha huvudet bland molnen eller att fly verkligheten. Den är en livskraft. Och en av trons växtplatser, säger Liza L Lundkvist i andakten.

Liza L Lundkvist är också sångerska, låtskrivare och poet och hon inleder andakten med en av sina dikter.

Text

Första Korinthierbrevet 13:12-13

Musik

Katherine – Herbie Hancock, Kim Burrell, Clydene Jackson

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Om vi ska hämta oss själva tillbaka, där vi har spridit ut oss med vårt skräp och förlorat våra själars kompassriktning och vårt hopp, kanske vi ska falla på knä inför den smaragdgröna mossan och alla de andra mossorna med sina smådjur som är livet i våra skogar, som skyddar planetens lungor.”

Musik:
Bliv kvar hos mig – Anders Widmark

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Det finns inga garantier i det hon skriver om. Allt kan bli ännu värre, ondskan har kanske inte spelat ut hela manualen än.  Men jag känner igen hennes kärlek. Och friheten i hennes efteråt. Hon har lärt mig dyka efter silverarmadan – att rädda Gud i mig och i andra så bra jag kan.  Att dra fram barnet Gud ur de rykande ruinerna i en sönderfallande civilisation som glömt var den verkliga skatten finns.”

Musik:
Bliv kvar hos mig – Anders Widmark

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Att övervinna sin skam, sin blygsel, sin sorg.  Det kan bara övertrumfas av en ännu djupare ström av liv.  Nådens underjordiska ström, utan villkor eller mellanhänder, rakt in i mitt liv, trots allt.”

Musik:
Bliv kvar hos mig – Anders Widmark

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Låt mig få ta dig med till en tom folkskola på landet, solen lyser in över bänkarna, det är tidig vår. Schönberg på tyska landsbygden i april 1945, söndagen efter påsk.  Fångarna från Gestapofängelset i Berlin har rest i i en gengasbuss, och högen med ved därinne där de sitter har minskat mil efter mil så att de till slut slipper halvligga på varandra för att få plats.”

Musik:
Bliv kvar hos mig – Anders Widmark

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Nu är de här igen. Vårkvällarna. De långa blå skymningarna, de försvinner långsamt in i mörkret som en perrong mot evigheten. Jag har några tusen i mitt inre arkiv vid det här laget, ändå från 1950-talet”.

Musik:
Bliv kvar hos mig – Anders Widmark
Innan gryningen – Emma Härdelin

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Långfredag. På engelska heter denna dag Good Friday. En hyllning till det som hände på ett kors utanför Jerusalem för snart 2000 år sedan.

Redan på 700 år tidigare talade Gud genom en man som heter Jesaja. I boken uppkallad efter honom kan vi läsa en profetia, en förutsägelse om Jesus och vad han betyder för dig och mig. Jag kommer läsa ur Jesaja 53. Jag blir alltid så starkt berörd att jag behöver stanna upp och låta det sjunka in.

Jesaja skriver: ”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande”. Jesus var utsatt. Naken. Jesus visste vad det innebar att vara människa. Han kände lidande och plågor. Precis som du och jag.

Text:
Jes 53

Musik:
Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie Giglio

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Jesu lärjungar hade vandrat i nära gemenskap med Jesus under tre års tid. De hade fått se under ske. De hade sett brustna människor bli upprättade och sturska personer tillrättavisade. Framför allt hade de börjat förstå Guds frälsningsplan. Att Jesus var den Messias de så mycket längtade efter. Att han ville vara både deras vän och Herre. Men inte en herre som sätter sig över dem. Utan en som är ödmjuk. Så ödmjuk att han blir deras tjänare. Jesus tvättar lärjungarnas fötter. En tjänares uppgift. Jesus är en förebild också för oss. Om han tvättar våra fötter är vi också skyldiga att tvätta varandras fötter.

I Lukasevangeliet säger Jesus till sina lärjungar: ”Jag har längtat mycket efter att äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.”

Påskmåltiden firas. Den är en förebild för den nattvard kristna än idag firar. Det är en tät gemenskap. Inte av perfekta människor. En kommer att förråda Jesus, en annan kommer att förneka honom och en tredje kommer att tvivla på honom.

Text:
Luk 22:14-20, Joh 13:1-17, Luk 22:39-41, Joh 3:16-17, Fil 2:6-8

Musik:
Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie Giglio

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Jesu sista dagar innan korsfästelsen är dramatiska. Han rider under folkets jubel in i Jerusalem. De som känner honom jublar. De som inte gör det undrar kanske vad det är för upplopp. Särskilt när han börjar rensa i templet. Det som börjar i jubel tycks få ett snabbt slut. Det kulminerar när Jesus efter att ha stått inför rätta döms till döden, döden på ett kors. Ett av mänsklighetens grymmaste sätt att bli avrättad på. En utdragen, smärtsam död. Många stod inte ut med att vara där. Men Maria Magdalena lämnar inte sin Herre. Hon är kvar tills Jesus ger upp andan denna mörka långfredag. Hon står tillsammans med Maria, Klopas hustru och Maria, Jesu moder. Lärjungen Johannes är också där. Kanske säger det något om Maria Magdalenas kärlek till Jesus. Hon älskade honom inte längre för vad han kunde göra för henne, utan för vem han var. Jesu ansikte betydde mer än hans händer. När många andra lämnar i rädsla står Maria Magdalena kvar.

Text:
Luk 8:2, Mark 15:40, Joh 19:25, Joh 20:1, Joh 20:11-18, Ps 23:4

Musik:
Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie Giglio

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Jesus säger i Matteusevangeliet: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig.

Kan det vara så att vi krånglar till tron ibland? Äktheten är viktigare än mängden. Tron handlar inte om prestation. För mig handlar tro ytterst om tillit. Att våga lita någon större än mig själv. Att veta att det finns en Gud som är större än vad jag eller något någon annan kan åstadkomma. Ja, till och med stabilare än något Gud har skapat. Tro är kanske att få kapitulera. Min bön är, Gud, ta emot mig som jag är. Jag vill lita på dig.

Text:
Matt 17:20, Joh 11:16, Joh 14:5-7, Joh 20:25-29

Musik:
Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie Giglio

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Jag vill presentera Petrus för dig. Den äldste av Jesu 12 lärjungar. Men frågan är om han ens hunnit fylla 30. Petrus var en informell ledare. Han var också den som ofta tog första steget. Han var den modige lärjungen som tog klivet ur båten och mötte Jesus på vattnet. Som mitt i stormen på Genesarets sjö ropade ”om det är du Jesus så be mig komma till dig på vattnet”. Många kyrkor upplever idag att människor söker sig till Jesus. Med en uppriktig fråga – Jesus om det är du – så ta emot mig.

Text:
Luk 22:31-34, Luk 22:54-62, Mark 16:6-7, Joh 21:15-17

Musik:
Amazing Grace (My Chains Are Gone) med The Maker & The Instrument av Chris Tomlin & Louie Giglio

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Har du tänkt på att så många varhus idag har snurr-ingångar? Gamla vanliga dörrar finns knappt längre, utan det är de här stora snurrorna som det gäller att parera när vi går in i –och så leds vi långsamt runt utan att behöva se någon i ögonen på vår väg fram. I dessa snurr-ingångar slipper vi mötas och krocka. Vi går runt varandra och i mitten blir det tomt. Men vad händer där i centrum, i vårt innersta? Vad händer med blickar som aldrig möts och vad händer med oss om vi aldrig behöver korsa varandras vägar?

Vi skulle kunna mötas och visa hänsyn när vi stöter ihop med varandra och kanske få syn på något som är till befrielse och till glädje? Att ta hand om den värme som avges när vi stöter ihop och liksom försöka leda den rätt, i kärlekens namn, kan kanske ge oanade möjligheter?

Text:
1 Joh 3:18-24

Musik:
Chess av och med Benny Andersson

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Vi satt på golvet i det vackra lilla kapellet, trettio konfirmander och några ledare. Det var lite trångt men rummet gav frid och ro. Det var sent och vi skulle har kvällsandakt en av de sista kvällarna på konfirmandlägret. Stearinljusen brann stillsamt som enda belysning i det gamla 1800-talskapellet. Tystnaden som lade sig i rummet när gitarren klingat ut den sista tonen, var magisk. Det var som ett förklarat ögonblick. Gemenskapen, orden, musiken, tystnaden och framför allt vänskapen som växt sig starkt under lägret, fick nog alla att känna att denna stund var helig, att liksom tiden stod still. Livet med en djup meningsfullhet sjönk in i oss alla – och det var som om tillgången till att verkligen kunna ta emot den frid som vi sjöng om, talade och bad om, verkligen öppnades för var och en.

Text:
Joh 15:12-17

Musik:
Chess av och med Benny Andersson

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Gymnasieskolans aula var fylld av elever. Fler hundra ungdomar hade samlats för en temadag om andlighet och tro. Jag var inbjuden som talare tillsammans med några andra religiösa företrädare. När vi ställde oss på scenen tog det inte lång stund för sorlet att tystna. Det var tydligt att ämnet vi skulle tala om engagerade ungdomarna. Frågorna från eleverna kom främst att handla om tillit, om meningen med livet och om det finns något liv efter döden? Jag tänkte att dessa frågor nog skulle komma upp, därför hade jag förberett mig och tagit med ett litet ägg för att åskådliggöra mina tankar om livet och döden. Ägget är en urgammal symbol för liv. Fylld med kraft sprängs gränserna för det redan kända. Livet som övervinner döden. Att det finns mer att se än det vi just nu kan fatta.

När jag hade talat en stund så räckte en kille, som satt ganska långt fram, försiktigt upp sin hand och frågade lite trevande: ”Så du menar alltså att det kan betyda att det inte alltid behöver kännas i livet precis så som det känns just nu?” 

Text:
Ps 16:11

Musik:
Chess av och med Benny Andersson

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Första gången jag skulle besöka en präst för enskild själavård var jag skeptisk. Vad skulle detta vara bra för? ”Jag är ju så bra på att grubbla och tänka helt på egen hand, varför ska jag sitta här och göra det tillsammans med en annan människa?”, tänkte jag. Mina motstånd var starka. Ändå så styrde mina fötter mig till mötet med själavårdaren. Mitt omedvetna kanske förstod mer om mina verkliga behov än vad jag själv ville inse? När jag berättade för prästen om det jag redan visste så väl och hade tänkt på så många gånger och ältat fram och tillbaka, så hörde jag plötsligt mig själv på ett helt nytt sätt. I relationen med en annan, i prästens blick och vänliga uppsyn, hörde jag mina ord och de fick helt ny innebörd. Kärleken jag såg i min själasörjares blick öppnade en ny värld.

Att bli buren i en själavårdande relation kan ge kontakt med djupen inom oss och bidra till en förändrad relation med oss själva, till våra val och möjligheter. För mig fick det stor betydelse för hur jag tänker om Gud, min gudsrelation, relationen till mig själv och till andra – ja till hela skapelsen och min plats i världen som en människa likt alla andra med okränkbart människovärde.

Text:
Luk 19:5

Musik:
Chess av och med Benny Andersson

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Natten före föreläsningen kunde jag inte sova. Svenskundervisningen i högstadiet krävde att vi alla elever, var och en, skulle hålla i en kort föreläsning inför hela klassen om ett valfritt ämne. Jag hade valt att tala om ”Hasse å Tage” – det intresserade mig som 14-åring.

Jag var inte ett dugg orolig för själva föreläsningens innehåll. All min oro kretsade runt om jag skulle bli generad eller inte. För jag blev så väldigt lätt röd i ansiktet och hade flera gånger blivit retad för det. Jag var vettskrämd över att bli blossande och att andra skulle skratta och komma med nedsättande kommentarer.

Jag tänker ofta på denna erfarenhet när jag läser om hur Jesus stillar stormen: De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?« Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.

Text:
Mark 4:39

Musik:
Chess av och med Benny Andersson

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Eid al-Fitr är en speciell högtid. Det är en fest av tacksamhet – efter en månad av disciplin, begränsning och prövning. Fastan fullbordas, sägs det, för att vi ska kunna vara tacksamma. 
Men tacksamhet är ett ord som jag har insett att jag inte riktigt har haft ett grepp om. Jag har förstått det i teorin. Jag har vetat att man borde vara tacksam. Men varför? Handlar det om artighet? Om att vara schysst? Och i så fall - mot vem?

Musik:
Carousel- Eido Al Fakir

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Eid al-Fitr bär med sig många barndomsminnen för mig från tiden då jag bodde i Damaskus. Ett av dem är traditionen att barn fick nya kläder till högtiden – man tog på sig dem innan man gick ut för att fira, och de kändes som mer än bara nya. De gav en känsla av förvandling – som att träda in i en ny fas efter en krävande fastemånad.”

Musik:
Carousel- Eido Al Fakir

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Kyrkor över hela världen har i tusentals år bett bönen ”Kyrie eleison – Herre förbarma dig”. Bartimaios var den som bad den bönen först av alla.”

Text:
Kol 4:17

Musik:
Hannah´s song – Martin Fröst, Rachel Portman

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Hur osynlig kan en människa bli? Var finns Gud när allt spricker sönder och när människor utnyttjar och förskjuter. I dag vill jag nämna Hagar, en av bibelns många tilltufsade människor.”

Text:
1 Mos 16

Musik:
Hannah´s song – Martin Fröst, Rachel Portman

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Vad skulle hända om du idag såg på din arbetsplats, skola eller på dina grannar med Rachav i bakhuvudet? Kanske ska du inte utgå från att det är total avsaknad av tro där. Gud rör vid människor på de mest osannolika platser. Han rör och lockar vid de mest oväntade människor.”

Text:
Jos. 2

Musik:
Hannah´s song – Martin Fröst, Rachel Portman

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Tidiga mornar - fåglar som redan är igång. Hunden som nosar världen vaken. Rådjuret som står stilla, lyssnar och försvinner. Det är som att djuren alltid vaknar före oss. Inte bara i tid utan också i närvaro. De är redan där, fullt och helt, medan vi fortfarande letar efter våra tankar.”

Musik:
Sirgun Kaur – Bahuta Karam Instrumental

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Djur är inte bara en sidovarelse i våra liv – de är en del av samma väv som vi människor, och det har profeten Muhammad påmint oss om när han sa: en god gärning till ett djur är lika god som en god gärning till en människa.”

Text:
Koranen 2:30

Musik:
Lament – Iftekharul Anam

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Djur, särskilt när de är sjuka och beroende av oss, kan få oss att få syn på oss själva. Vår egen sårbarhet och hjälplöshet blir plötsligt uppenbar när vi är nödvändiga för en annans överlevnad. Det är naturligtvis samma sak när vi möter en människa i nöd. Vi måste ta ett steg tillbaka, vi måste låta den andres sårbarhet stå i centrum.

Hur gör vi det? Vi lyssnar.

Den som inte vet hur man lyssnar kan faktiskt öva sig genom att umgås med djur. Eftersom djur inte tala vårt språk måste vi öva alla våra sinnen för att förstå dem. Vad betyder det när öronen rör sig? När hunden kryper ihop? När katten ligger alldeles stilla och inte rusar fram när den hör kylskåpet öppnas?

Text:
Josef och hans bröder

Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Vad är det som gör oss till människor och definierar vår mänsklighet? En av de egenskaper som skiljer oss från djur är vår förmåga att förstå humor. Till skillnad från djur kan de flesta människor förstå humor – och även situationers ironi. Humor är en kraftfull aspekt av buddhistisk undervisning. Av alla lärare jag har mött – från vilka jag har tagit emot undervisning – har samtliga använt humor som en del av sitt lärande. Genom att uppfatta de humoristiska aspekterna av situationer kan vi lätta upp det som är svårt och problematiskt.

Text:
Ur Thinley Norbus ord

Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
När jag var liten var jag ofta på min farmor och farfars stora bondgård som låg mitt på Söderslätts vidsträckta åkrar. Där fick jag hjälpa till att ta hand om alla djur. Det fanns kor, grisar, får och höns, hundar och katter. Det var så fint att få leva i denna samklang. Även om det också var tufft för mig att som ett litet barn få upptäcka livets realiteter, hur tillvaron ibland är hård och grym och hur naturens lagar kan kännas så orättvisa. Djur blev sjuka och dog. Frågan väcktes när nya djur kom till, om jag överhuvudtaget skulle våga fästa mig? Men kärleken som fanns i omsorgen om det levande blev starkare. Samhörighet och gåvor till livet födde en respekt och ödmjukhet. Det var en gåva som jag är så tacksam för att jag fick uppleva. Omvårdanden om djuren var så djupt meningsfullt – och det gav värme och tröst.

Guds skapelse är en gåva, fylld av liv och av mångfald. Från de minsta insekterna till de största valarna – varje varelse har sin plats och sitt värde i Guds ögon.

Text:
Psaltaren 36:7–10

Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Evangeliets starkaste berättelse, själva förutsättningen för den kristna tron, handlar om detta. Vetekornet som faller i jorden och dör. Då är det verkligen borta. Inget som syns, hörs eller ens verkar finnas kvar. Det är evangeliernas vittnesbörd om Jesu död och uppståndelse. Han dör. Kornet faller i jorden. Allt som är sagt verkar dö med honom. Det blir bara mörker och avgrundsdjup sorg kvar.

Men så finns den där lappen, en anteckning, sångstrof eller ett enda ord som får liv. I mig. Det är hoppet som spirar rakt in i mörkret och allt som ibland blir nattsvart.

Vårens hälsning i vår del av världen berättar om ett envist hopp, år efter år. Det syns tussilago i dikena, snödropparna har redan berättat att efter vinter kommer vår. Så sjunger vi. Men vi fortsätter i nästa andetag att också sjunga om Andens rike.

Det är annorlunda. Och ändå så tydligt i vårens ankomst, varje vår. Oavsett. Våren kommer. Efter vinter kommer vår, också i Andens rike.

Musik:
Things you remember av och med Ulla Käll

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Jag fick en gång i köket hemma i Nås som nittonåring en lapp av min pappa, som kunde liknas vid att få den instucken under min dörr, något som skulle stärka mina hjärtslag. Ge mig något att leva för.

Bilden av den där lappen under en dörrspringa är så bra, som ett hemligt meddelande som skjuts in under en dörr på ett hotell. En filmscen vi kan känna igen. Plötsligt ligger en lapp där med en särskild hälsning.

Min lapp kom från Pappa. Några ord på väg i trons vandring. Hans ord var tänkt som min färdkost. Men de var hans, inte mina. På hans lapp stod:

Lita på din Gud han är nära, Över alla djup vill han bära. Fadershandens kraft aldrig sviker. Ljuvliga säkra tro.

Text:
Joh 12:24

Musik:
Things you remember av och med Ulla Käll

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Vilket ord, vilken erfarenhet, händelse har påverkat mig mest, när jag tänker efter? Har du något sådant ord eller händelse i ditt liv? Det kan ta sin tid att hitta eller så bara vet du direkt vad det är.

Jag minns några rader på en lapp jag länge tänkt varit min viktigaste. Men så inser jag att den tillhörde någon annan, min pappa.

Jag är nitton år, kommer hem till föräldrahemmet i Nås en helg och har bestämt mig för att berätta att jag blivit kristen. Pappa sitter vid köksbordet. Jag har en ny inriktning i mitt liv och vill säga det.

Musik:
Things you remember av och med Ulla Käll

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Vad heter du? Vem är du?

I Tanakh, den judiska bibeln, finns otaliga berättelser om namn och identitet. De ligger som en underström, skjuter sig in från sidan i de actionfyllda händelseförlopp som konstituerar judarnas historia.

Namn, alltså. Och namnbyten. Det kan handla om att bli en annan, och veta att denna förändring är nödvändig. Jakob vägrar till exempel ge sig av i gryningen från brottningsmatchen med den okända – om han inte blir välsignad. Det blir han, och han linkar ut från natten och in i dagen med ett nytt namn: Israel. Bokstavligen Den Som Brottas Med Gud. För det är vad ordet Israel betyder.

Text:
Ruths bok, Esters bok

Musik:
And The Swallow (Arr) med Julian Azkoul & United Strings Of Europe av Caroline Shaw

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Ester – Purims hjältinna - har en egen bok i den hebreiska bibeln. Men att läsa den är inte att läsa en historia, utan många. Så är just de bästa historierna: de öppnar för olika tolkningar. Ofta blir Esters bok läst så här: en söt tjej blir av nöden en stark ledare som räddar det judiska folket i staden Shushan. Det är en bra läsning. Emellertid är den fattig.

  Varför inte läsa Esters bok som en berättelse om inte bara en, utan två, starka kvinnor som fredar sig mot män? Som säger nej. Till att dö. Kungens första fru Vashti vägrar ge upp sin själ (en metaforisk död) och Ester vill helt enkelt inte mördas. Är Esters bok i själva verket ett feministiskt manifest?

Text:
Ruths bok

Musik:
And The Swallow (Arr) med Julian Azkoul & United Strings Of Europe av Caroline Shaw

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I andakten berättar Anne Simonsson om en orolig morgon som slutade med en tacksång i duett med hunden.

- Jag inser att tacksamheten kan öppna ett rum inom mig, ett rum där det finns plats för mer än bara mitt oroliga jag och alla bekymren; plats för glädje, plats för ett möte, plats för förtröstan, säger Anne Simonsson i andakten.

Text

Filipperbrevet 4:6-7

Musik

Under the heavens – Tony Anderson

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I andakten berättar Anne Simonsson om hur en tyst retreat oväntat bröts av en inbjudan till våffelfika.

- Kanske livet hela tiden har gåvor som väntar på mig, väntar på mitt ja, och är redo att fylla min dag med mening. Hur ska jag kunna ta vara på de gåvorna? Jag tror att jag behöver en inre vägskylt som jag kan följa under dagens många valsituationer, och som kan hjälpa mig att prioritera och välja rätt, säger Anne Simonsson.

Text

Galaterbrevet 5:6

Musik

Under the heavens – Tony Anderson

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I andakten berättar Anne Simonsson den gång hon snavade på hundkopplet och återupptäckte en bortglömd glädje.

- För mig som så ofta har bråttom framåt kan snubblandet bli en helig paus, en möjlighet att ta emot en gåva i stunden. Idag vill jag försöka se en inbjudan i de situationer som överraskar mig, och till och med i situationer som rubbar min balans, säger Anne Simonsson i andakten.

Text

Psaltaren 23:5-6

Musik

Under the heavens – Tony Anderson

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I andakten berättar Anne om den gång hon inte hade möjlighet att hjälpa en församlingsbo, och lättnaden när någon annan ryckte in.

- Ibland förblindas jag att tro att de uppdrag och åtaganden jag har är mina; att jag ensam bär ansvar för det ena eller andra i livet. Jag glömmer bort att jag är en del av ett vi: en del av en familj, ett arbetslag, grannskap, kyrka, vänkrets, förening., säger Anne Simonsson i andakten.

Text

Hebreerbrevet 10:24

Musik

Under the heavens – Tony Anderson

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I andakten berättar Anne Simonsson om ett äppelträd på hennes gård, som på grund av en tidig skada grenar ut sig som en buske.

- Jag märker att buskträdet väcker en längtan inom mig: Jag vill också växa åt sidorna, närmare andra människor. Jag vill också vara lättillgänglig och generös. Jag vill också leva det bästa möjliga livet utifrån mina förutsättningar., säger Anne Simonsson i andakten.

Text

Filipperbrevet 1:6

Musik

Under the heavens – Tony Anderson

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”För flera år sedan när jag gick min fritidsledarutbildning med kyrklig inriktning skulle vi få lära oss mer om ledarskap och min dåvarande lärare presenterade mig för en författare som gjorde ett stort intryck”.

Text:
1 Joh 4:7-8

Musik:
Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Bara för att jag råkar ha en krage på mig innebär det inte att jag är felfri eller att jag är mer älskad av Gud. Han älskar oss alla lika mycket- i hans värld behöver ingen förtjäna kärlek och beröm. I hans värld är vi ovillkorligt älskade med våra tillkortakommanden och trots våra misslyckanden.”

Text:
1 Joh 4:16

Musik:
Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
När månaden Ramadan kommer talar vi ofta om hjärtat. Det är månaden då vi ska rena oss, släppa det gamla, förlåta dem som har sårat oss och försöka bli lite mjukare, lite bättre människor. Dessa ord bär på mycket hopp. Ni vet den där tanken om att få börja om och att få lägga ner det som tynger en är ju något de flesta av oss längtar efter.

Text:
Koranen 42:40

Musik:
Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed Esfahani

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Nu när Ramadan är här kan vi låta rytmen förändras igen – jag hoppas på att jag ska låta dagarna bli långsammare och enklare. Tillåta mig att vänta mer. Känner efter mer. Och då kan vi lägga märke till hur det där lugnet smyger sig tillbaka.”

Text:
Koranen 55:26-27

Musik:
Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed Esfahani

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Syster Mirjam är katolik och systrarna i klostret tillhör den benediktinska klostertraditionen och kallas för Mariadöttrarna.

Ur andakten:
"När jag först fick frågan om jag kunde tänka mig att hålla den här andakten var min spontana reaktion – nej det kan jag inte, det är bättre om någon annan gör det. Jag var helt enkelt rädd för att misslyckas."

Text:
Matt 18:3

Musik:
Gottes Zeit Ist Die Allerbeste Zeit – Vikingur Olafsson & Halla Oddny Magnusdottir

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

I perioder har jag spelat mycket improvisationsteater. Det är en underbar konstform! En plats där du får utmana dina impulser och öva dig i att se den människa du har framför dig.

När jag klev över tröskeln till min första nybörjarkurs, så var jag både nyfiken och nervös. Det var en blandad skara människor som satt i rummet. Några verkade ha gått dit tillsammans, och andra satt spänt och väntade på att kursledaren skulle dra igång. Det var både kvinnor och män, olika klädstilar, åldrar och utseenden. Vi var en grupp människor som troligen aldrig hade träffats, om det inte vore för vår gemensamma hobby.

I samhällets ögon var vi en brokig skara människor, men impron blev ett rum där vi kunde hitta gemenskap över gränserna. På många sätt liknar min församling, det jag fick uppleva inom teatern. Båda är spretiga gemenskaper, där det finns en styrka i att vi är olika.

Text:
Joh 13:34-35

Musik:
A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel Grainger

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

För några år sedan bjöd jag in till en Thanksgiving-middag. Jag ville äta gott, ha låga trösklar och hitta ett tillfälle att tacka tillsammans. Så jag bjöd in fyra vänner och bad dem ta med en gäst var. Någon tog med sin kollega, en tog med grannen och någon tog med en person som behövde uppmuntras. Alla gäster fick förbereda något de ville tacka för.

Jag ordnade noga inför kvällen. Dukade fint och tände ljus. Lagade mat som jag trodde skulle passa alla. Och det blev en fin kväll! Vi delade gemenskap och lärde nyfiket känna varandra. Till en början var det lite trevande samtal, men allteftersom kvällen gick så hittade vi varandra alltmer. Under efterrätten var det dags att berätta vad vi var tacksamma för. Och det var högt och lågt! 
Tacksamhet över en bra vecka, tacksamhet för hälsa. Ett tack för att ens ha överlevt föregående år och ett annat tack för att ha mat på bordet.

När kvällen var slut, så var mitt hjärta fyllt av tacksamhet. Att vi tackade tillsammans, gjorde att jag återigen kunde hitta den kompassen i min egen kropp.

Text:
Psaltaren 106:1, 1 Thessalonikerbrevet, Psalm 702

Musik:
A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel Grainger

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Jag, min man och vår tre barn, är del av en matgemenskap. Vi är tre familjer, som träffas i varandras hem och äter middag tillsammans en gång i veckan.

När vi startade för drygt 10 år sedan, så var vi tre par som längtade efter en vardagsgemenskap. Ett sammanhang som inte krävde så mycket av oss, utan dit vi kunde komma som vi var och sätta oss vid ett dukat bord. Så vi började laga mat till varandra en gång i veckan. Och sedan dess gemenskapen uthålligt hängt i, och burit oss genom sju barn, flyttar, jobbyten och livets upp- och nedgångar.

Ibland har det varit genomtänkta middagar och sena kvällar, och ibland har det varit makaroner och alldeles för hög ljudnivå. Vissa gånger har vi fört samtal som har stannat kvar, och andra gånger sitter vi mest tysta med varandra. Men vi har fått öva oss i principen att dyka upp och dela gemenskap, oavsett hur lätt eller svårt livet känns den dagen.

Och nu kan jag konstatera, att vi behöver vår matgemenskap för att både bära och bäras. Och att det inte längre är vi som bär rytmen av att ses varje vecka, utan att det är rytmen som bär oss.

Text:
Apostlagärningarna

Musik:
A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel Grainger

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
För visst möter vi de människorna ibland – de som verkar ha en förundrans blick? Som är först med att utbrista: ”oj, knopparna slog ut den här våren också!” eller som stannar upp på trottoaren bara för att känna hur gott det luktar när regnet slår mot varm asfalt. Dom människor som
återigen läser en tummad bok: ”bara för att se om det kommer upp några nya perspektiv”
Förundrans blick är ingen påklistrad känsla. Det verkar vara en djupt rotad attityd till livet.

Och det finns en förundran nedlagd i själva skapelsen. I första mosebok läser vi om hur jorden i begynnelsen var öde och tom, men att Gud skapar både himmel och jord. Han skapar grönska, fröbärande örter och träd. Han skapar ljus och mörker och stjärnorna att lysa över himlavalvet.
Och sen står det att Gud ville att vattnet skulle vimla av levande varelser och att fåglar skulle fylla hela himlen och flyga under himlavalvet. Han skapade ett myller av liv!

Och till sist skapade han också människan till sin egen avbild och välsignade alltsammans.

Text:
1 Mos

Musik:
A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel Grainger

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Jag och min familj bor i ett hus i utkanten av Göteborg. När vi köpte det för 6 år sen, så fick min man ett äppelträd av sitt arbete: ”för att plantera i sin nya trädgård”. Då vi ännu inte hade fått tillträde till vårt hus, så frågade han snällt de tidigare ägarna om han fick gräva ett hål i trädgården och plantera trädet.

När vi flyttade in, så var jag förväntansfull på hur trädet skulle se ut. Efter många år i lägenhet, så drömde jag om ett blomstrande träd med mycket frukt.
Se då min besvikelse, när det vackra äppelträd jag visualiserat, mest var en brun liten pinne som stack upp ur jorden. ”Hur skulle det här trädet någonsin kunna bära frukt?”

Men sedan dess har vi vårdat trädet. Vi har övat på att beskära det och stöttat upp det mot träpålar när det riskerat att rasa samman. Och vi har med stor nyfikenhet väntat på den frukt som ska komma.

Text:
Hebreerbrevet (6:19)

Musik:
A Thousand Years av Christina Perri & David Hodges med Joel Grainger

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Kyla är ofta något vi vill bort ifrån. Vi klär oss mot den, stänger den ute, värmer upp rummen snabbt. Men om man stannar kvar en sekund så gör kylan något med oss. Den saktar ner stegen. Den skärper sinnena. Den påminner oss om att kroppen lever.

Musik:
Sirgun Kaur – Bahuta Karam Instrumental

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Hjärtat är inte bara något som slår. Det är något som svarar. Något som tar emot, filtrerar, håller kvar och precis som huden på mina händer påverkas av kylan, påverkas hjärtat av det klimat det lever i.”

Text:
Hadith ur Sahih al-Bukhari & Muslim

Musik:
Lament – Iftekharul Anam

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Den 20 November 1940 skriver den judisk-litauiska studenten Matilda Olkinaité i sin dagbok att hennes lidande aldrig varit större än nu. Hon gråter, men tårarna gör ingenting lättare. Nej, hon vill inte dö, men att lida till denna grad, det är omöjligt. ”Jag önskar jag blev sjuk och medvetslös, bara så jag kunde glömma allt”.

Man kanske kunde tro att Matildas ångest har med annalkande krig att göra. Men nej, det är kärleken som orsakar lidandet. Eller rättare sagt längtan efter den kärlek som åtminstone i skrivande stund verkar förbi. Det är så kallt i Matildas rum. För kyla är inte bara en konkret omständighet, nej, det är också något mellanmänskligt och den kyla som saknad och tomhet lämnar oss i är precis så fruktansvärd: hellre vill man ligga medvetslös, och äntligen glömma.

I historien om Matilda kommer snön med månaden december: ”Det snöar. Jag är förkyld”, skriver Matilda. Och vad gör vår sjuka flicka? Hon väntar naturligtvis. Ska han komma? Vädret är oväsentligt. Den dagen kommer han faktiskt, och hon får ro.

Text:
Dikt av Matilda Olkinaité

Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Kylan sveper över landet och biter i huden. Äntligen. Underbart mörkt. Den bitande kylan och den mörka årstiden bär poesi. Jag är tacksam över att leva i Sverige, där jag varje år kan ta del av kyla och mörker – och uppleva verkliga kontraster i naturens skiftande cykler. Verklig kyla är något som många människor aldrig riktigt får erfara.

Att irritera sig på kylan tycks vara ett normalt fenomen. Ingen ifrågasätter det när någon utbrister: ”Det är för kallt! Jag hatar det!” Sommaren, däremot, ses som behaglig och komfortabel – då kan man leva och må bra. Detsamma gäller mörkret. Det är socialt accepterat att inte tycka om mörker. Ingen ifrågasätter ”faktumet” att människor inte mår bra när det är mörkt och kallt. Det är fullständigt normalt att ”kalla” dagar är ”dåliga” och att vår och sommar är ”bra”. Under vintermånaderna kan man ha en ”depression” utan att någon ifrågasätter varför. Det är naturligtvis inte så märkligt att påverkas av årets mörkaste och kallaste period – men finns det inte också de som tycker om den? Att förarga sig över kyla och mörker är en starkt betingad reaktion. Enligt buddhismen bör vi dock ifrågasätta all betingning – eftersom social betingning är en aspekt av karmisk betingning. Buddhistisk praktik är avsedd att föra oss bortom betingning. Vi har friheten att förhålla oss till saker på ett annat sätt.

Text:
Ur Tracts of the Sun

Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Det biter i kinderna. Hu, vad det är kallt. Jag vet inte hur det är hos dig, men här i Malmö där jag befinner mig blåser det iskalla vindar. Det gör det ofta denna tid på året. Det kan kännas som flera minusgrader trots att termometern står på plus. Och det värsta, det är nog när kylan når in innanför och det svårt att bli varm igen. Då gäller det att försöka hålla igång, att inte stelna till. Ja, jag försöker verkligen göra det jag kan för att hålla kylan stången och inte låta den ta över på olika sätt.

När vinterns kyla tränger djupt in i märgen, då påminns jag om hur skört livet är. Visst är vintern en vacker tid, det tycker jag verkligen, men jag vet också att kylan är svår för många, för alla som inte kan stänga den ute, för alla som saknar möjligheter att hitta in i den trygga värmen. Jag är så tacksam för kyrkans olika verksamheter med t ex värmestugor som på många håll görs i samverkan med t ex Stadsmissionen; för att ge värme på olika sätt.

Text:
Joh 1:5

Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Vid ett besök i Vadstena klosterkyrka lade jag märke till något jag inte sett tidigare. Längst bak i kyrkan, till höger, fanns ett mindre rum för stillhet och bön. På väggen hängde ett litet skåp i trä. Det var enkelt, diskret placerat, och hade lätt kunnat gå obemärkt förbi. Men jag stannade upp. Skåpet väckte frågor.

Det visade sig vara ett av Martin Lönnebos sakramentsskåp – gjort av en teolog som gav tron enkla, konkreta uttryck, med rymd för fantasin.

Senare i livet började snickra sådana skåp. Inte som ett nytt kyrkligt projekt, utan i linje med ett livslångt teologiskt arbete. Han var teolog och biskop, med ett starkt intresse för hur tro faktiskt tar form i människors liv. Han visste att tro inte alltid börjar i förståelse. Ofta finns den där innan vi kan sätta ord på den. Och därför behöver tron ibland stödjas av något mer än resonemang.

Text:
2 Mos 25:8

Musik:
Happiness Does Not Wait av Olafur Arnalds

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Det sägs ofta att tron föds i naturen. Vid havet. I skogen. På fjället. Där blir världen större än vi själva, där tystnaden öppnar något inom oss. Och visst är det sant. Skapelsen bär på ett språk som talar till människans djup. Men det är inte hela berättelsen.

Ofta formas livet – och tron – inte i det orörda, utan i det byggda. I staden. Bland huskroppar och trottoarer, ljus och skuggor, rörelser och pauser. I miljöer som bär spår av mänsklig fantasi, arbete, längtan och brustenhet. Det är där vardagen pågår. Det är där våra liv tar form.

Bibeln börjar förvisso i en trädgård. Där människan får livet som gåva, innan hon gjort något för att förtjäna det. Men Bibeln slutar inte där. Den slutar i en stad.

Text:
Upp 21:2

Musik:
Happiness Does Not Wait av Olafur Arnalds

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Det var inte ett beslut som skapade tron i mig.
Men i efterhand kan jag se att tron bar fram ett beslut.

Så verkar det ofta vara. Tron kommer inte alltid med klarhet och överblick. Ofta kommer den som något man tar emot, innan man riktigt vet vad det innebär. Som ett ord som stannar kvar. Som en riktning som långsamt blir tydlig.

När människor berättar hur de kommit till tro handlar det sällan om att de fick svar på alla sina frågor. Ofta handlar det om något mycket enklare: att de hörde något som stannade kvar. En mening de inte kunde värja sig mot. Ett ord som fortsatte att tala, också när allt annat hade tystnat.

Text:
Rom 10:17

Musik:
Happiness Does Not Wait av Olafur Arnalds

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Tron kommer inte alltid när jag försöker som mest. Ibland kommer den när jag tar emot. När jag dras med. När jag plötsligt märker att jag sjunger med - innan jag hunnit förstå varför.

Det är också därför den gemensamma sången har en sådan kraft. I kyrkans liv har man länge levt med insikten att tron inte bara bärs av tankar, utan av kroppar.

Inte bara av förståelse, utan av rytm och rörelse. Vi andas tillsammans. Vi säger samma ord. Vi bär varandra. Ibland är det den enda tron jag har för stunden: att stå kvar i rummet. Att sjunga med. Att låta någon annans ord bli mina.

Text:
Joh 1:14

Musik:
Happiness Does Not Wait av Olafur Arnalds

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
För en tid sedan tog en man kontakt med mig. Han ville tala om tro.
Han beskrev sig själv som sökande, nyfiken och intellektuellt engagerad. Han läste böcker om kristen tro och om ateism, lyssnade på poddar och följde debatter där argument ställdes mot argument. Han gjorde ett seriöst arbete.

Men ändå sa han: Jag kommer inte riktigt vidare.

Det som slog mig var inte hans tvivel, utan hans uthållighet. Trots att han inte landade i några klara slutsatser försvann inte längtan. Han kunde inte säga att han trodde – men han kunde heller inte släppa frågan. Något höll honom kvar i sökandet.

Jag möter allt oftare sådana berättelser. Inte fientlighet inför tro, inte likgiltighet – men ett slags mellanrum. Ett ärligt arbete med tanken, där ändå något saknas. Ibland behöver vi hjälp att förstå vad tro är – och vad den inte är.

Text:
Luk 24:32

Musik:
Happiness Does Not Wait av Olafur Arnalds

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Var kommer jag ifrån och vart är jag på väg?” Sådana tankar har jag grubblat mycket på genom åren. ”Varför finns universum? Vem är Gud? Varför finns det överhuvudtaget liv?”
Vissa tider har grubblerierna varit mer intensiva, andra tider har de knappt funnits alls. Men visst ligger de där i bakgrunden och utgör en slags fond till livet. Plötsligt så snurrar de upp för mig på nytt: ”Varför finns just jag? Varför blev jag inte någon annan?” Och så vidare.

Någon gång har jag delat några av de här tankarna och frågeställningarna med mina vänner. Och då har de sagt: ”Men sluta grubbla sådär”, ”slappna av och lev”. Kanske har de rätt? Ibland låter jag tankarna slå knut på mig själv. Det är lite grann som att inte se skogen för alla träd. Att konstruera grubblerier som inte leder till nyfikenhet, kunskap eller kreativitet utan istället håller tillbaka och kanske till och med ger bränsle åt rädslan – nä, det vill jag ju inte fastna i.

Såklart avspeglar dessa tankar också hur jag ibland tänker om Gud. Tankar som gör Gud till något främmande. Som om Gud är ett objekt som jag på distans måste förhålla mig till. Något som jag måste parera eller på olika sätt hitta till eller kanske till och med försöka uppnå? Som om jag är här och Gud är där – och kontakten mellan oss sval och kravfylld, tyngd, distanserad eller helt enkelt bara väldigt svåruppkopplad.

Text:
Apostlagärningarna 17:27-28

Musik:
The day before you came av Björn Ulvaeus och Benny Andersson med Benny Andersson

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Berätta för mig hur du har det?” – Denna mening kan öppna liv. Att någon av hjärtat vill höra vad jag har att säga, särskilt när livet är svårt – att få uttrycka sig och bli lyssnad på –det är något av det största.

Jag vet inte hur många gånger jag har burit på svåra tankar och gått ältat på jobbiga problem. Och när jag har fått möjlighet att berätta – att beskriva vad jag tänker på – så kommer en befrielses kraft över mig. Det tar kanske inte bort själva problemet, det ger inte några snabba lösningar. Men själva delandet avlastar. Formulerandet skapar någon slags ordning som ger perspektiv. Det är något i berättandet som öppnar sig. Och det sker emellan oss, mellan berättaren och lyssnaren. Det öppnar för Guds skapande kraft.

Text:
Romarbrevet 12:15

Musik:
The day before you came av Björn Ulvaeus och Benny Andersson med Benny Andersson

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Precis som våra kroppar behöver fysiskt vatten för att överleva, behöver våra själar en andlig källa för att finna mening, riktning och levande liv. Gud beskrivs ofta som denna urkälla, alltings ursprung och mål, ja källan till allt liv. 

I en värld fylld av stress, osäkerhet och strävan efter snabb tillfredsställelse på olika sätt kan vi lätt känna oss uttorkade och trötta. Kanske sätter jag hela min lit till att söka lyckan istället för att öppna för mening? Kanske får jag för mig att det går att söka tröst genom jobb och karriär eller genom materiella ting, istället för gemenskap och att låta relationer djupna? När tillvaron instrumentaliseras för mina begär istället för att se mina verkliga behov urholkas själen lätt. Och det lämnar mig mycket törstigare än förut. 

Jesus använde bilden av levande vatten när han talade med kvinnan vid Sykars brunn. Han erbjöd henne ett vatten som skulle bli en källa inom henne och som aldrig skulle göra henne törstig igen. Detta ”levande vatten” är en bild av den Heliga Andens kraft i våra liv. 

Text:
Joh 4:10-15

Musik:
The day before you came av Björn Ulvaeus och Benny Andersson med Benny Andersson

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Livet är inte alltid fyllt av glädje, kreativitet och skaparkraft. Plötsligt känner jag hur tomheten har blivit allt större och min glädje och längtan, ja, jag vet inte riktigt vart den har tagit vägen? Jag gör ungefär det jag brukar, vardagen rullar på, men det känns stumt på något sätt – som om riktningen inte riktigt vet vart den ska vända sig i mitt inre.

Kanske känner du det också så ibland? Jag funderar på om min själ kanske inte riktigt har fått tillräckligt med näring på det senaste? Kanske ligger utmattningen där och lurar om hörnet?

Våra själar är som en jordmån. Precis som fysisk jord behöver vatten för att ge liv och ge möjlighet för kornen att gro, träden att skjuta sina skott och öppna för möjlighet till frukt, så behöver också våra inre liv näring för att vi ska kunna växa i tro och kärlek. Bibeln använder ofta bilden av vatten som en symbol för liv, växtkraft och för Guds Ande. Kanske har jag glömt att tillåta min själs jord att bli vattnad med Guds levande vatten?

Text:
Jesaja 58:11

Musik:
The day before you came av Björn Ulvaeus och Benny Andersson med Benny Andersson

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

För en tid sedan blev jag inbjuden till en skola. Lärarna sa att eleverna hade så många frågor om Gud och att det nog var bäst att de bjöd in mig så att de fick ställa alla sina frågor till en präst. Det första jag tänkte i mitt stilla sinne var, men hur i all världen ska jag kunna svara på det? Hur ska jag med ett enkelt svar säga något om det största – det som inte med ord går att uttrycka? Men så tänkte jag, att visst, jag har ju en massa erfarenheter av det jag kallar gudsrelation och jag har många år bakom mig av möten med olika människor som på livets väg använt olika språkbruk, bilder och andra uttryck för att kunna tala, beskriva och fördjupa detta mysterium som vi kallar Gud – Så jag bestämde mig för att göra som lärarna föreslog – jag gick till skolan och beredde mig på att möta mellanstadieklassen alla frågor.

Text:
Jesaja 41:10

Musik:
The day before you came av Björn Ulvaeus och Benny Andersson med Benny Andersson

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur Andakten:
”I den muslimska traditionen finns ett djupt och återkommande citat: “Man ya’arafa nafsahu faqad yaʿarafa rabbahu”. Den som känner sig själv, känner sin Gud. Det har följt med mig genom livet som något jag återvänder till, som en sanning jag hela tiden växer in i. Ibland känns det som en påminnelse och ibland som en dörr jag ännu inte öppnat helt.”

Text:
Muslimskt citat

Musik:
Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed Esfahani

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Jag funderar ofta på hur vi människor fortsätter framåt även när stegen är tunga. Att vi kan bära så mycket utan att riktigt förstå hur vi faktiskt gör det. Och att vissa dagar går allt lätt medan andra dagar – ja, de drar framåt som om marken själv håller fast i våra fötter.”

Text:
Koranen 94:5-6

Musik:
Ouj-e-Asman (instrumental) - Mohammed Esfahani

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

30-åriga Prima Singh väntar sitt första barn och reflekterar i Andakten över graviditeten.

Ur Andakten:
”Det är någonting som händer med en under graviditeten. Visst är det en massa hormoner som far omkring men det händer också något mer än bara det. Jag vet faktiskt inte om alla känner så, men jag känner det. Att det inte bara är de biologiska frågorna som hamnar i centrum utan också de existentiella frågorna.”

Text:
Psaltaren 139:16-17

Musik:
Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

30-åriga Prima Singh väntar sitt första barn och reflekterar i Andakten över graviditeten.

Ur Andakten:
”Jag tar mig till närmaste apotek som ligger mitt på torget utanför kyrkan och köper ett graviditetstest, som skulle visa tidigare resultat. Jag tar modet och använder testet – det visar ordet gravid”.

Text:
Luk 1:34-38

Musik:
Concerning Hobbits – Howard Shore, London Philharmonic Orchestra, Nya Zeelands Symfoniorkester (Wellington)

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Syster Ingrid är katolik och systrarna i klostret tillhör den benediktinska klostertraditionen och kallas för Mariadöttrarna.

Ur Andakten:
"Tillit. Så ofta det betyder att släppa taget. Inte enbart i de stora, livsavgörande tillfällena, utan varje dag. Också när vi fylls av bävan eller frågorna är fler än svaren någonsin tycks kunna bli”.

Text:
Ps 119 (äldre översättning)

Musik:
Gottes Zeit Ist Die Allerbeste Zeit – Vikingur Olafsson & Halla Oddny Magnusdottir

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Gustav Ericsson pratar om den spretiga men viktiga församlingsgemenskapen som vittnar om att fred är möjlig.

- I ett samhälle där många grupper av människor redan står mot varandra, är församlingens gemenskap en fredsövning. Att mötas över sociala och kulturella gränser inför samma altare är att träna på fred. Att knäppa händerna inför det altare som påminner oss om det stora vi:et - ett enda bröd, och en enda mänsklighet - det är att träna på Guds rike, säger Gustav Ericsson i andakten.

Text

Apostlagärningarna 2:46

Musik

Härlig är jorden – Svenska psalmjazztrion

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Gustav Ericsson pratar om att en omställning i tankar, ord och handlingar är ett konkret och fysiskt arbete.

- Paulus skriver i Romarbrevet: ”Övervinn det onda med det goda”. Fred är aktivt arbete, inte ett passivt tillstånd. Att övervinna det onda med det goda är inte svaghet. Det är det mod och den kraft som världen skriker och hungrar efter, säger Gustav Ericsson i andakten.

Text

Jesaja 2:4-5
Psaltaren 34:15
Romarbrevet 12:21

Musik

Var inte rädd – Svenska psalmjazztrion

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Gustav Ericsson pratar om att det största fredsarbetet görs i vardagens små och grå stunder.

- Att låta mina vardagliga steg ledas av Kristi ljus in på fredens väg är inte bara någon tjusig from princip. Det är en vardagens fredsplan. Och Guds rike växer oftast inte genom dramatiska dån, utan genom stillsamma handlingar som nästan ingen ser, men som formar världen mer än vi anar, säger Gustav Ericsson i andakten.

Text

Lukasevangeliet 1:78-79

Musik

Det finns en väg till himmelen - Mats Bergström, Georg Riedel

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Gustav Ericsson pratar om det radikala fredsarbetet som börjar i att avstå från att ge igen, i smått och stort.

- ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er” sa Jesus till människor som levde under ockupation, som förnedrades och som bar verkliga sår. Och kanske är detta en av de mest konkreta formerna av fredsarbete som finns: att vägra låta mina sår bli till vapen, säger Gustav Ericsson i andakten.

Text

Matteusevangeliet 5:43-45

Musik

Nu sjunker bullret - Mats Bergström, Georg Riedel

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Gustav Ericsson pratar om att fredens grund finns i människans eget hjärta.

- Samtidigt märker jag också hur lätt det är att bli kantig och polariserad. Hur snabbt jag kan bli irriterad, misstänksam eller trött på andra. Hur snabbt världen kan krympa och bli hårdare, och präglas av ”vi och dom”. Det blir tydligt att mitt hjärtas egna virrvarr inte kan bära freden på sina egna axlar. Jag behöver altaret. Om och om igen behöver jag ställa in kompassriktningen till Gud som är kärlek, uppståndelse och hopp, säger Gustav Ericsson i andakten.

Text

Kolosserbrevet 3:13-15
Johannesevangeliet 14:27

Musik

Jag lyfter ögat mot himmelen - Svenska psalmjazztrion

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Att säga förlåt är en sak och att förlåta en annan.

I Matteusevangeliet står det: Då kom Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.”

Den siffran symboliserar ett obegränsat antal gånger, att kunna förlåta utan gränser, och villkorslöst som Gud gör. Klarar vi ens av det?

Det behövs enormt mycket arbete och ett aktivt beslut att släppa taget om ilska, besvikelse och bitterhet.

Jag tycker det är besvärligt att förlåta någon som inte har insikt om att den har gjort fel. Var hamnar förlåtelsen då eftersom insiktslösheten står i vägen?

Text:

Matt 18:21-22, Luk 23:32-35

Musik:

When I see the sky av och med Erik Tilling

Producent:

Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Hur ser du på ditt år? En del ser det som en cirkel, andra som ett vågrätt streck, några som en elips och så jag som ser det som ett lodrätt streck där 1 januari är längst ner. Sen travar året på uppåt och när strecket tar slut så hoppar jag ner för att börja om igen.

Ett nytt år som, delvis är som ett blankt, oskrivet blad där det finns gott om plats att skriva ner det du vill förändra. Det är ju faktiskt en riktigt fin present att få ett oskrivet blad för du kan fylla det med precis vad du själv vill. Kom ihåg att skriva tydligt.

På mitt blad skriver jag i dag att jag vill prata mer med människor om Gud. Samtala i stort och smått och växa i min tro. Bli ett tydligt ljus för Kristus.

Text:

Matt 5:14-16, Joh 8:32, Psaltaren 17:8

Musik:

When I see the sky av och med Erik Tilling

Producent:

Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur Andakten:
Tar du som medmänniska ditt samhällsansvar? Tar jag som kristen mitt samhällsansvar?

Den frågan ligger ofta långt fram i mina tankar. Hur ska jag som kristen och medmänniska vara i mitt vardagliga liv för att göra skillnad för det samhälle jag lever i?

Jag vet att jag verkligen vill leva som jag lär och i viss mån så gör jag det men det är inte alltid lätt och det kanske det inte ska vara heller. Det kanske ska skava lite grann att våga stå för det som är rättvisa, det ärliga, det socialt obekväma, det där som jag vet både sticker och sticker ut lite i vårt sekulariserade samhälle. Att vara modig. Eller?

Räcker det kanske med att alltid ha med mig frågan till mig själv; vad hade Jesus sagt och gjort?

Text:

Jakobsbrevet 1:22-25

Musik:

When I see the sky av och med Erik Tilling

Producent:

Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Som barn var det naturligt för mig att tro på Gud och Jesus. Det var ju i den miljön jag växte upp. Jag minns söndagsskolan i Missionskyrkan där pastor Uno stod framför oss och berättade och satte upp bilder på bibliska figurer på flanellografen.

Jag minns speciellt berättelsen om Moses i vassen och Jesu intåg i Jerusalem. Sen vet jag inte vad som hände men jag tappade på nåt sätt min tro när jag fick min första riktiga relation.

Det blev många år av tvivel och jag fick uppleva händelser i mitt liv som gjorde att jag starkt tvivlade. Men jag tappade aldrig tron helt. Den fanns där och puttrade på och jag höll mig kvar, återigen, tack vare musiken.

Text:

Matt 9:9 och 6:33, Joh 8:12

Musik:

When I see the sky av och med Erik Tilling

Producent:

Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Musik är något så mycket större än vi kan förklara och jag tror att den är gudasänd. Som så mycket från Gud som vi inte kan förklara så är musiken en del av det. Och varför ska den förresten förklaras? Den kan väl bara få finnas där precis som Gud.
Musiken som en stor kraft och ett underverk.

Låt musiken få ta sin plats i själ och hjärta utan att krångla till det.
Musiken är för alla, alltid. Musiken som finns överallt runtom oss. Lyssna bara, så hör du den i allt.

Text:

Psaltaren 104:33, Psalm 33

Musik:

When I see the sky av och med Erik Tilling

Producent:

Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur Andakten:
”Jag tänker på det som man i den keltiska traditionen kallar för tunna ställen – platser och stunder där vi kan ana det som är större, där hinnan mellan det gudomliga och det vardagliga tunnas ut.”

Text:
Matt 2:12

Musik:
Gläns över sjö och strand – The Real Group

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur Andakten:
”Jag står framför julkrubban hemma och det ser så fridfullt ut. Där är fåren och åsnan, Maria med lite böjt huvud som ser på sin nyfödde son och så Josef som står där lutad på sin herdestav. Samtidigt vet jag ju att det inte var så fridfullt. En ung mamma, nästan barn själv, nyförlöst, alla känslor som snurrar i kroppen och bara Josef att dela allt som hänt med.”

Text:
Matt 2:13

Musik:
Silent Night – Sinéad O'Connor

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur Andakten:
”Varken julen eller livet är perfekt, helt och allt igenom, inte för någon av oss. Men i just det som är våra liv, sådana som vi är, sådan som världen är tar Gud plats, blir Gud människa, blir Gud ett barn.

Text:
Luk 2:1-6

Musik:
Nu tändas tuden juleljus – Helen Sjöholm och Anna Stadling
Mary, did you know – Mary J Blige

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur Andakten:
”Kanske är du stressad över allt som hör julen till, ledsen och lite orolig som under alla stora helger, då allt ska varar bra och lyckat. Men här står ängeln och kallar dig utvald, alltid älskad och alltid buren.”

Text:
Luk 1:42

Musik:
Idas förväl – Dreamers Cirkus, Roger Tallroth och Sofia Karlsson

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur Andakten:
”Det står en ängel på altaret i kapellet på folkhögskolan och varje morgon när jag kommer in där är det som om ängeln säger: ”Var inte rädd” Carina. Jag är här, där du är där är jag. Det är som om ängeln förstår att det ibland är just det jag behöver höra - ord av hopp, ord av tröst, ord om att någon vandrar vid min sida.”

Text:
Luk 1:30
Luk 2:10

Musik:
Idas förväl – Dreamers Cirkus, Roger Tallroth och Sofia Karlsson

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
När jag ser upp mot stjärnhimlen fylls jag av mysteriet och jag känner mig omsluten. Det har inte alltid varit så, det har funnits perioder för mig då stjärnhimlen och rymdens storhet bara känts skrämmande. Ovissheten om alltings mening och mål och alla varför-frågor har rivit runt i kroppen. Och det här med oändlighet har bara väckt ångest. Men med tiden kom tilliten till Gudsmysteriet att växa, nåden och kärleken framträdde tydligare för mig. Nu vittnar stjärnhimlen om trygghet, om att inte vara övergiven, utlämnad och ensam.

Det är som att varenda ljuspunkt på den mörka himlen blir en bild av samhörighet – av alla som levt, lever och kommer att leva. Att se de många ljuspunkterna på himlen kan hjälpa oss känna att vi hör ihop med varandra och med människor som vi aldrig ens har träffat. Att en annan människas omsorg och kärlek också kan få beröra mig. Så blir stjärnornas ljus också ett fredens tecken.

Text:
1 Mos 15:5

Musik:
Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solist

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Jag önskar, mitt i denna mörkar vintertid, att mörkret får innebära just vila och återhämtning. Att mörkret inte ska skrämma utan att det ska gå att se mörkrets tid som en växtplats.

Jag önskar så att vi alla ska kunna öppna oss för budskapet som kan finnas mitt i mörkrets kärna – att det är där som själva ljusets skapelse har sitt centrum – att det är därifrån som hoppet viskar till oss: Du är trygg även när du själv inte känner det, du är sedd även när mörkret gör det svårt för dig att se klart. Du går mot en framtid med nya oanade möjligheter, du går på den vägen just nu, trots att den ibland känns ovan eller oviss.

I profeten Jesajas bok står det: ”Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.” Kristusljuset skiner i våra hjärtan även när vi känner oss lamslagna av mörkret. Friden och freden är på väg att processas inom oss, så att vi kan öppna för den och ta emot livets trygghet – mitt i allt det vi just nu står i.

Text:
Jes 9:2

Musik:
Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solist

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
När mörkret river i mig och dunklet känns svårt, då brukar jag försöka tänka på ljuset som tändes för mig vid mitt dop. Dopljuset är gudsljuset som alltid brinner för mig och aldrig kan slockna vad som än sker. Ett ljus som bär igenom allt som sker och som bär igenom död till liv. Dopljuset tänds från det stora Kristusljuset som visar att vi hör ihop med Gud, och hur mörkt det än kan kännas, bor ändå alltid Livets ljus i våra hjärtan.

I de flesta kyrkorum brukar det dessutom alltid brinna ett litet ljus på altaret som påminner om Kristus närvaro. Guds närvaro är konstant och det är skönt att veta när så mycket annat runt omkring är föränderligt, skiftar och växlar.

Ljuset lyser för att visa på att Kristus är barmhärtighetens ljus för var och en. Vågar jag ta detta på allvar: att jag faktiskt har en verklig vän i Kristus som vill mig väl? En vän som det går leva nära, samtala med, en vän som välsignar mig och som till och med ger sig själv till oss alla just för att vi behöver det? Kristus är en vän som inte viker av eller sviker när dagarna mörkar, utan som i stället vågar sig ännu närmare, vill lysa ännu starkare, och fortsätter att älska och inte mäta efter prestationer eller förmåga att tro.

Text:
Psaltaren 116:5

Musik:
Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solist

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Evangeliet, det glada budskapet, kommer till oss med befrielse från jantelagens kvävande regler. När evangeliet får sprängkraft i våra olika sammanhang så smulas jantelagen sönder, då bryts kraften i den ner. Då blir det sant att vi faktiskt, var och en, visst är någon att räkna med, att vi visst duger och att det visst finns någon som bryr sig om oss. Det går att bryta gamla destruktiva tankemönster, att våga sig ut på okänd mark och söka vänskap, prova något nytt och kliva fram i ett sammanhang. Därför jag har något att ge i denna värld!

Maria, Jesus mamma, visar oss hur hon vågar sticka ut då hon tar emot den gåva hon har fått. Hon säger inte ”inte ska väl jag”, utan hon kliver fram, låter sig utvecklas med sin gåva och litar på att hon duger. Jag kan tänka mig att Maria måste ha varit livrädd, men ändå utbrister hon i orden: Stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt. Maria hade modet att stå kvar, våga ta in budskapet och inte förminska sig själv eller festas av jantelagens “inte har väl jag något att bidra med”. För visst hade hon det!

Text:
Luk 1:49

Musik:
Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solist

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Vi lever ju i svåra tider och världen är hårt drabbad av människors krig, våld och terror av olika slag och en mängd andra svårigheter som tär och som kan leda till missmod.

Kristus finns alldeles intill oss fast vi inte alltid märker det. Han vill framkalla oss ut ur missmodet till tillit, hjälpa oss upp ur fallgroparna och ge oss kraft och mod att rikta om all den energi som finns i rädslan och omvandla den till både inre och yttre handlingskraft.

Plötsligt kan det bli viktigt att fundera över på vilka, stora eller små sätt, som vi vill engagera oss i fredsarbetet? Hur börjar jag med mig själv? Kan jag hålla fred med mig själv? Och hur ser det ut i mina relationer runtomkring? Fred är vägen till Fred, men det kräver mod att våga gå kärlekens, fredens och respektens väg, att vara självutgivande, gränssättande och sårbar i att kunna uttrycka det som är djupt viktigt. Det banar väg för freden och är som en sådd som kan komma att betyda mycket mer än vad vi kan ana.

Text:
Luk 1:76-79

Musik:
Adagio ur Klarinettkonsert av WA Mozart med Svenska Kammarorkestern under ledning av Martin Fröst som även är solist

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Imorgon är det luciadagen. Då får vi ta emot lite värme och ljus när sankta Lucia med sitt följe möter oss i vit klänning, ljuskrona i håret och vi får lyssna till älskade jul, advents och luciasånger. Förr ansågs den 13 december vara årets mörkaste dag, och Lucias ljus var tänkt att lysa upp det allra mörkaste mörker. Även om vi nu betraktar den 21 december som årets mörkaste kan vi ändå idag ta till oss Lucias trösterika budskap till dig och mig om att ljuset alltid övervinner mörkret.

Ibland kan jag undra om det budskapet mest är en vacker tanke. När jag ser de krigsupptrappningar som sker på flera platser samtidigt i vår värld och som ofta har sin grund i de ökade polariseringen i samhället, i politiken, i religionen – då kan jag undra om det inte är tvärtom, att mörkret är starkare än ljuset. Men när jag kom på mig själv häromdagen med att i min tankevärld måla upp en mörk framtidsbild, insåg jag att de tankarna mest gjorde mig passiv och rädd. Givetvis måste vi våga se klart vart vår värld är på väg. Samtidigt, när de mörka berättelserna tillåts att ta för mycket plats är risken att vi till sist bara ser det som passar in där och väljer bort allt det ljusa i den här världen, allt det som motsäger och nyanserar. Och då kan de mörka berättelserna växa av egen kraft. Vi behöver också se nyanserna. Vi behöver också se att det är en minoritet av världens befolkning som aktivt arbetar för en mörk berättelse. Vi är så många fler som vill arbeta för ljus och kärlek. Och i verklighetens berättelse kan man alltid förändra handlingen. Det är vi som skapar historien.

Text:

Joh 1:5, 1:9

Musik:

Cristina's Dream av och med Fernando Ortega

Producent:

Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten
Det finns något inom mig som har kommit i otakt med tillvaron – en rastlöshet, frustration och längtan som ständigt gör sig påmind. Kanske känner du igen det? Människan är inte alltid fridfull, utan en varelse som ibland blir otålig och jagad. Ofta är det svårt att stanna upp, bli stilla och vänta. Det känns tryggare att vara i rörelse, att längta efter allt det som för stunden verkar nödvändigt.

Den katolske författaren Roland Rolheiser skriver: ”Längtan är alltid starkare än tillfredsställelsen.” När något efterlängtat väl uppnås, fortsätter rastlösheten och frustrationen – för vi når aldrig riktigt fram när livet handlar om att jaga. Från tidig ålder lär vi oss att världen är konkurrensutsatt: ”Jag måste ta min plats, annars tar någon annan den.” Med den synen förblir människan rastlös och olycklig.

Text:
1 Mos 1 & Mark 10

Musik:
Cristina's Dream av och med Fernando Ortega

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Hur kan jag som människa leva med lite mindre krav på mig själv och omvärlden och lite mer tacksamhet över livet? Jag tror att en väg är att öva sig i att se och uppskatta vardagen. Du och jag lever i en tid som säger att idealet är att lämna vardagen, att livet är till för att fyllas av upplevelser. Vi som har mat på bordet och ett uppvärmt hem, som har tagit några kliv på behovstrappan, har kanske till och med vant oss vid att leva med en inbyggd förväntan att få uppleva nästa resa, nästa maträtt, nästa andliga höjdpunkt, nästa kulturella kick. Det är det vi matas med i sociala medier – och kanske också i våra vänskapskretsar.

Jag tror att vi kan få uppleva mer liv i livet om vårt liv får en större vision än bara att samla på upplevelser. Och en startpunkt kan vara att byta perspektiv en stund. Tänk om jag redan har allt det som jag behöver, att livet redan är fyllt till bredden av Guds kärlek och omsorg?

Musik:
Cristina's Dream av och med Fernando Ortega

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Det finns en tavla i Louvren i Paris som ständigt är i skuggan av en tavla som hänger mittemot. Det märkliga är att tavlan som inte så många bryr sig om, är enorm. Ungefär sju gånger tio meter! Tavlan flödar över av glada färger och ett myller av människor och djur. Bröllopet i Kana, heter den, och är målad 1563 av Paulo Veronese. Motivet är hämtat från Johannesevangeliet och föreställer en bröllopsbankett. Mitt på tavlan sitter Jesus vid ett dukat bord, med en sorts stråkkvartett framför sig. Mängder av mat och vin. Fast vinet tar slut. Jesus ber då tjänarna att fylla vinkärlen med vatten. Vatten som han sedan förvandlar till vin. Och den glada festen kan fortsätta utan att gästerna ens märkt av att vinet var slut.

Jag tycker att Bröllopet i Kana är en fantastisk målning och rummet där den hänger är alltid packat av förväntansfulla människor. Men besökarna på Louvren har ryggen vänd mot den vackra målningen. Alla tittar åt ett annat håll. För mitt emot bröllopet i Kana hänger en annan tavla. Den är betydligt mindre och man ser den knappt för alla människor. Det är Mona Lisa. Vilket öde att vara tavlan mittemot Mona Lisa!

Text:
2 Kor 6:2

Musik:
Cristina's Dream av och med Fernando Ortega

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Svåra och oväntade saker händer i allas våra liv. Även hos dem som verkar ha enkla och lyckliga liv, finns smärta och sorger som har begravts under lager av flyktbeteenden och försvar. Jag kräver ibland att livet ska ge mig det som jag drömmer om. Men livet tar inte hänsyn till mina drömmar. Och hur ska jag förhålla mig till det? Jag har mer och mer börjat tänka att jag behöver sluta kräva saker av livet, och i stället bli den människa som livet kräver av mig. Hur ska det ske?   

Ett första steg är alltid att bli stilla och våga se hur mitt liv faktiskt ser ut just nu, att verkligen leva i den verklighet som faktiskt är min. Jag tror det är så livet är ordnat. Vi behöver stanna kvar i känslor av ångest och ilska och känna dem fullt ut för att kunna ta kloka beslut och bygga våra liv på en stadig grund. Gud möter oss alltid i verkligheten. För Gud har blivit människa. Gud är alltid mitt ibland oss.

Text:
Matt 7:24-27

Musik:
Cristina's Dream av och med Fernando Ortega

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stefan Beimark utgår i andakten från Rut, en fattig, invandrad änka i Bibeln, som blev anmoder till Jesus.

- Ruts berättelse känns som en påminnelse om att Gud väver sin väv med oväntade trådar. Att trofasthet och kärlek ibland betyder mer än makt och status. Och att Gud ofta verkar i det lilla och stilla. I vardagens val, i omtanken, i modet att stanna kvar när andra går, säger Stefan Beimark i andakten.

Text

Rut 1:16

Musik

Walk – Ludovico Einaudi

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stefan Beimark utgår i andakten från Esra i Bibeln, som började om genom att återvända till grunden.

- Förnyelse börjar sällan med stora gester. Kanske börjar den med stilla ord och med längtan? Eller med att någon vågar öppna de gamla texterna igen och låta Gud tala nytt, säger Stefan Beimark i andakten.

Text

Esra 7:10

Musik

Spiegel im spiegel - Angèle Dubeau, Louise-Andrée Baril

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stefan Beimark utgår i andakten från Miriam i Bibeln, som kunde konsten att både vänta och agera.

- Mirjam lär mig att stå kvar när det stormar. Att glädjas när befrielsen kommer. Att inte ge upp när vägen blir lång. Hon påminner om att tron har rytm. Hur den rör sig från tyst väntan till jublande lovsång. Från korgen i vassen till tamburinen på stranden. Mellan oro och tillit, säger Stefan Beimark i andakten.

Text

2 Moseboken 2:7, 15:21

Musik

Saman - Ólafur Arnalds

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stefan Beimark utgår i andakten från Ester i Bibeln, som vågade göra sin röst hörd för ett hotat folk.

- Kanske har varje människa en egen plats i livet? En plats och en roll just för en tid som denna? Tänk om våra röster och val kan göra skillnad för någon annan precis som Esters gjorde? Ester lär mig att vara modig inte handlar om att brist på rädsla. Tvärtom, mod verkar vara att göra det jag tror är rätt, trots min rädsla, säger Stefan Beimark i andakten.

Text

Ester 4:14

Musik

Departure (Home) – Max Richter

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stefan Beimark utgår i andakten från Abraham i Bibeln, som lämnade sitt hemland och reste mot okänt mål.

- Ingen vet hur morgondagen kommer att se ut. Alla lever i tro. En del har likt Abraham förankrat sin tro hos Gud och det blir till ett ankare in i framtiden som hjälper oss att navigera genom livets berg och dalbana, säger Stefan Beimark i andakten.

Text

1 Moseboken 12:1

Musik

Walk – Ludovico Einaudi

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Är du som jag som gillar sommaren? När det är varmt och man badar i sol och ljus? Många känner en längtan efter ljuset så här års. Samtidigt är det något nästan magiskt som händer när man sätter sig inne i skymningen och tänder ett ljus. Det känns som att rummets hela atmosfär förändras på en enda sekund. Att en liten ljuskälla kan förmå så mycket. Eller tacksamheten man känner när man plötsligt står ute i totalt mörker och kommer på att tända mobilens ficklampa. Det hjälper mig att inte snubbla. Det gör att jag kan hitta det jag nyss tappat.

”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” står det i Johannesevangeliet.

Det är ett av de mest hoppfulla bibelord vi har. Vi kan alla känna av mörkret i världen. Ett mörker som kan visa sig i de stora världsproblemen såsom krig, svält och fattigdom. Men vi upplever också mörker i våra egna liv. Kanske är du drabbad av sjukdom eller sorg. Kanske kämpar du med ett beroende eller med trasiga relationer. I mörkret kan vi känna ensamhet, rädsla, oro eller ångest. I förlängningen kan vi landa i bitterhet eller egocentrism.

Den goda nyheten är att ljuset lyser. Genom Jesus Kristus har ljuset kommit till världen. Bibeln talar om Jesus som det sanna ljuset som kom till världen för att ge ljus åt alla människor. Det innefattar både dig och mig. Ett ljus, som om vi vill, lyser upp både oss och världen runt omkring.

Text:

Joh 1:5, Matt 5:14

Musik:

Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda med Anders Widmark trio

Producent:

Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Tänk om Jesus redan idag vill ankomma dig. Att du angår honom. Vad i ditt liv är undanskuffat och dolt? Tänk om Jesus med kärlek vill säga – jag tror på dig. Tror du på mig? Att stå vid perrongen. Först bara ana att tåget närmar sig stationen. Ett väsande ljud från rälsen. För att sen höra och slutligen se hur tåget närmar sig. Det bromsar in precis bredvid dig. Snön lägger sig. Dörrarna öppnas. Vill du gå ombord? Vill du resa med på trons resa? Ibland är vägen till tro enkel och självklar. I våra svåraste stunder ropar vi ofta på Jesus. Ibland är det en trevande väg, även om Gud aldrig är långt borta från någon av oss.

Men, kanske du invänder, hur kan man tro när världen ser ut som den gör? Krig, fattigdom och orättvisor. Kristna väntar fortfarande på Jesu ankomst. Han har lovat att komma tillbaka. Det blir en dag av glädje. Men också av rättvisa. En ankomst av ett evigt hopp och till ett evigt liv. Där det ofullkomliga blir fullkomligt. Där det trasiga blir helt. Men under tiden kan vi välja att vara med på trons resa. Att kliva ombord.

Text:

Joh 4:1-42

Musik:

Bereden väg för Herran (Efter Finn Jon Jonsson, Boda). Trad Från Sverige: Dalarna: Boda. Med Anders Widmark Trio

Producent:

Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Adventstiden är en tid av väntan och förhoppning på någonting stort som ska komma. Inte minst är det en förväntansfull tid för alla barn som ser fram emot julen. Mitt eget första minne av att ha sett fram emot julen på detta sätt är adventstiden 1991, då jag var sex år gammal. Jag hade önskat mig en polisstation i Lego i julklapp. Eftersom jag var så otålig och tjatade så mycket så stod min kära mamma till slut inte ut mer, och letade i början av adventstiden fram polismotorcyklarna ur kartongen så att jag kunde leka med dem så länge.

Mitt habegär och bristande tålamod som sexåring utgör givetvis inget bra exempel på hur man borde fira advent. Men kanske finns det ändå någonting positivt som vi kan lära oss av den här anekdoten. Anledningen till att vi firar advent under nästan fyra veckor innan jul är att vi ska få tid att riktigt längta efter Jesus innan han kommer. De kristna har traditionellt uttryckt denna längtan efter Kristi ankomst med böneropet Marana tha, som betyder ”Vår Herre, kom” på Jesu modersmål arameiska.

Musik:
Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily Levin

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Dagen efter Alla helgons dag firas Alla själars dag, då vi minns alla de avlidna, särskilt våra egna anhöriga. Det är som bekant tradition att besöka kyrkogården under Allhelgonahelgen och tända ljus vid gravarna. Det här är ursprungligen en katolsk tradition, som började spridas till Sverige mot slutet av 1800-talet och slog igenom i hela landet efter andra världskriget. En kväll under den första veckan i november brukar jag besöka Stampens kyrkogård strax norr om Ullevi tillsammans med församlingens ungdomar. Efter att jag har välsignat gravarna och vi har bett en bön för alla de avlidna får ungdomarna två gravljus var som de får tända framför några till synes bortglömda gravar som inga anhöriga har besökt. På så vis försöker vi bidra till att ingen avliden ska bli helt bortglömd under allhelgonahelgen. Detta ljuständande är inte bara till hjälp för att minnas de avlidna och lysa upp deras gravar i novembermörkret. Ljuset symboliserar framförallt de böner som vi bär fram för de avlidna, för att de ska renas från de onda konsekvenserna av sina synder, och på så vis kunna träda fram helt och fullt inför Guds ansiktes ljus i himmelriket. Den traditionella bönen för de avlidna lyder: ”Herre, giv dem den eviga vilan, och låt det eviga ljuset lysa för dem. Må de vila i frid. Amen.” Gravljusen symboliserar på detta sätt det eviga ljuset som vi ber att de avlidna ska få skåda i himmelriket.

Text:
2 Mack 12:43-45

Musik:
Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily Levin

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Vi befinner oss i november månad, som inleddes med Allhelgonahelgen. Alla helgons dag är en av de viktigaste högtiderna under det katolska kyrkoåret, då vi kommer ihåg alla helgon, kända som okända, som levde ut sin tro på Jesus Kristus på ett exemplariskt sätt.

De senaste åren har jag fått fira allhelgonaafton tillsammans med församlingens mammagrupp och deras barn. Då får barnen fira en riktig All Hallow’s Eve genom att klä ut sig till sina favorithelgon. Några brukar klä ut sig till sina skyddshelgon som de är uppkallade efter, någon av flickorna brukar alltid vara utklädd till den saliga jungfrun Maria, och några av pojkarna brukar ta vara på möjligheten att klä ut sig till en modig soldat som den helige Göran. Efter att jag har fått gissa vilka helgon som barnen föreställer så går vi tillsammans i procession in i kyrkan samtidigt som vi ber om helgonens förbön i allhelgonalitanian.

Text:
Joh 15:11
1 Pet 13-16
Jak 5:16

Musik:
Messe De Requiem Op 48: Nr 7, In Paradisum (Arr) av Gabriel Fauré med Ted Soluri & Emily Levin

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Ett sätt att börja leva i tro, som en väg till Gud, är att börja med bönen och därigenom lära känna Gud. I den allra enklaste formen kan bönen vara ett tack. När du är med om något som blir värdefullt för dig kan du formulera ett tack. Och bara genom den enkla handlingen skapar du en riktning – ett sätt att se livet som gåva. Det kan ske spontant, men du kan också samla ihop dagen i tanken, och leta efter det du kan tacka för. På så sätt får hela din dag en klangbotten och en riktning. Ett praktiskt sätt att låta hjärtat finna vila hos Gud, som Augustinus uttryckte det på 300-talet i sin självbiografiska bok Bekännelser. Ett sätt att bejaka Gud som alltings ursprung och mål, också i ditt eget liv.

Text:
Filipperbrevet 3:12-16

Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Ibland behöver vi låna någon annans tro.

När jag inte vet om jag tror, eller vad jag tror, då kan jag luta mig mot kyrkans tro. Jag låter kyrkan tro åt mig. Vad betyder det egentligen? Vem är den där kyrkan som tror?

Kyrkan är alla dem som gått före, alla dem som vittnat om vägen, och tillsammans skapat små stenrösen som går att orientera sig efter. I kyrkan är det de bibliska texterna som bär vittnesbördet om Gud. Det är trosbekännelserna som i kondenserade fraser vittnar om vem Gud är – han som vi tillber och följer. Och till vittnesbörden hör också psalmboken med sina tonsatta röster om Gud Fadern, Jesus Kristus, den heliga Anden, kyrkan och det eviga livet.

Text:
Hebreerbrevet 11

Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Ibland börjar tron inte i en tanke – utan i en rörelse.

Idag tänker jag på några människor som sökte sig till kyrkan där jag arbetade för att de ville bidra i den sociala verksamheten. De engagerade sig i integrationskaféet för kvinnor som kom från olika länder. Det var inte tron som gjorde att de sökte sig till kyrkan, berättade dom, det var behoven och en vilja att bidra. Men det blev en resa till tro. Deras reflektion över utvecklingen gjorde intryck på mig och blev en påminnelse om att tron inte behöver börja i tanken, i något man ska säga och bekänna. Ingången kan lika gärna vara genom kroppen. Genom det man gör.

”När vi kom hit var vi inte troende, men det var som att vi gjorde tron när vi var här” berättade de. ”Och det gjorde oss troende.” Man kan tro med kroppen också.

I vår del av världen har tro kommit att innebära att hålla med om något, att stämma in i bekännelser och omfatta varje del. I andra delar av världen är tron inte så mycket en lära som ett liv att leva. Man firar gudstjänst, tänder ljus, tar emot bröd och vin, sjunger, ber och gör tron genom sociala insatser och ett liv som ser människorna omkring med kärlek. Av detta har vi mycket att lära. Man kan också tro med kroppen först.

Text:
Lukasevangeliet 10:3-4, 16-17, 20

Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Ibland behöver vi hjälp att se vad som händer när vi släpper taget.

”Den sista ön” är en målning av bildkonstnären Gunnel Wåhlstrand. Två ungdomar står på en klippa och betraktar en segelbåt på väg in i sundet. De fyra ombord befinner sig i ett välsignat tillstånd, de har precis kommit innanför land. Ute till sjöss är vattnet råare. Det hon avbildar händer där hav och land möts, och det är där – i gränslandet – som det viktiga händer: ”Det är där livet blir till.” Så inleds boken som togs fram inför Wåhlstrands stora separatutställning på Waldemarsudde.

När jag fick veta att Wåhlstrand skulle ha en stor utställning på Prins Eugens Waldemarsudde ville jag se målningen i original, tillsammans med de andra verken. I ett mindre rum rullade en film där Wåhlstrand själv satt framför en kamera och svarade på frågor om sitt konstnärskap. Jag blev sittande på första stolsraden och såg filmen rulla flera gånger. Det som fick mig att stanna kvar var svaret på den sista frågan: hur hon vet när bilden är klar.

”Det vet jag inte riktigt” säger Wåhlstrand. Men på slutet är det som om hon blir sittande framför bilden, förvirrad, och inte vet vad hon har där att göra. När frågorna kommer: Varför är jag här? Vad tror jag ska hända? Då bjuder hon in Jenna, sin sambo. Fram tills dess har ingen sett något. Och när hon säger att den är klar, det är något av det skönaste som finns, förklarar hon. Det är som att få en välsignelse. Det är som om hon hör någon säga: ”Bara släpp taget. Nu rör vi ingenting.”

Och i det ögonblicket är det som om målningen blir till. Att allt är förlåtet. Att allt det ofärdiga bara ska få vara så. Som att verket på något sätt inte längre är hennes. ”Det är en fin liten process” summerar hon, innan filmen tonar ut. När jag hör hennes beskrivning upplever jag en resonans i hela mitt inre. Jag kan använda samma ord om det jag kallar tro.

Text:
Matteusevangeliet 4:18-20

Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Ibland sker tro på de mest oväntade sätt. Författaren CS Lewis är ett sådant exempel.

Och i kommande andakter denna vecka ska du och jag utforska olika sätt att tro. Och att göra sig tillgänglig, öppen och mottaglig för Gud.

CS Lewis, en av 1900-talets främsta – litteraturvetare, filosof och professor – som skrev berättelsen om Narnia, han var inte uppvuxen med tron som en självklarhet. Den kom till honom sent i livet. Han berättar om det i sin självbiografi: Av glädje överfallen. Mot slutet av boken finns en beskrivning av hur det gick till när han blev troende.

Det var en alldeles vanlig morgon hemma i Oxford när han satte sig i bilen tillsammans med sin äldre bror Warnie. De var på väg till djurparken i Whipsnade. En resa längs brittiska landsvägar som kanske tog dem ungefär en timme. Kanske lite mer.

När de kör i väg tror han inte att Jesus är Guds son. När de kommer fram gör han det. Han kan inte förklara hur det har gått till. Han kan bara beskriva skillnaden. Och att det hände på vägen. Det är allt.

Jag återkommer till den här berättelsen för att den är så osentimental och existentiellt elegant. Och för att jag känner igen mig. Trots att händelsen är central i hans biografi förmedlas den nästan i förbifarten. Men i all sin enkelhet säger denna korta berättelse något mycket grundläggande: att tron är en gåva.

Text:
Efesierbrevet 2:8-10
Första Korinthierbrevet 12:3

Musik:
Song for Benedikte av och med Frøydis Grorud

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Barn lär oss om tillit. De lär oss om sårbarhet. De lär oss vad det innebär att leva med renhet i hjärtat. Denna renhet är inte bara något vi ska skydda, det är också något vi kan låta forma på nytt. Därför är barn inte enbart framtiden – som man ofta säger. De är också en spegel. En påminnelse om vårt eget ursprung. En källa vi kan blicka in i och kanske återvända till.”

Text:
Koranen 30:30

Musik:
Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Det finns något magiskt med hur ett barn kliver in i ett rum. Inga masker. Inga roller. Bara ren närvaro. De frågar, skrattar, tröstar, protesterar – allt med samma intensitet. Och ibland tänker jag: Var tog den där äkta, orädda människan vägen när vi blev vuxna?”

Musik
Sirgun Kaur: Bahuta Karam. Sirgun Kaur och Chad Wilkins

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
När vi upplever stark kärlek till en annan människa, passion, är det en så stark kroppslig upplevelse att vi kan tro att vi blivit tokiga. Det har vi i regel också. På det bästa sättet.

Jag har haft turen att erfara passion och jag har också haft lyckan att uppleva hur längtan efter ett barn varit en storm i min kropp. Den längtan – eller habegäret - är också kärlek: för ja, det går att älska någon innan den finns, det går att älska den som skulle kunna finnas.

När Moses, övergiven som baby, men sedermera vår störste profet, skulle dö hade han inte korsat Jordan och han fick aldrig komma in i det förlovade landet. Han vittnar om att allt kanske man inte får. Eller så är också den frågan felställd: vad har jag fått är helt enkelt en bättre fråga sig än vad fick jag inte?

Text:
Välsignelsen över barnen

Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
När jag var förälder till en bebis så hade jag inte tiden att sitta ner och meditera långa stunder, att göra retreat eller att resa till Himalaya som andra i min Vajrayana buddhistiska församling kunde göra. Att meditera är Buddhistens främsta formella praktik och att inte hinna utöva den formella aspekten av sin religion kan ses som ett misslyckande. Jag valde ändå att vara förälder till ett litet barn och att praktisera föräldraskapet som en Vajrayana buddhist. Att vara förälder är ett sätt att praktisera min religion i det vardagliga livet. Det är samma praktik när man sitter på meditationskudden och att i varje stund släpper tankarna och låter dem upplösas. Referenspunkter stiger upp. Referenspunkter släpps. Som förälder till ett litet barn behöver jag göra samma sak. Jag släpper mina idéer och preferenser. Det är en aktiv buddistisk praktik i vardagen, jag praktiserar tomhet och form.

Text:
Bön av Yéshe Tsogyel

Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Det lilla Jesusbarnet växer upp och snart undervisar han lärjungarna om barnets centrala plats som fördjupar vår förståelse om hur vi kan vara med och försöka bygga Guds rike tillsammans. Så här berättar evangelisten Markus: Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: »Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.« Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.

Radikaliteten i denna text är enorm. Jag blir så tagen när jag läser orden trots att jag har läst dem minst tusen gånger. Budskapet sägs i en tid, för nästan två tusen år sedan, då barnen kanske inte alltid räknandes med. Barnets plats för Gud verkar självklar. Det oförställda, genuina, spontana, autentiska – det är att leva sant, äkta och fritt. Lever vi så, är vi med och bygger ett gudsrike för varandra.

Text:
Mark 10:13-16

Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

”Att vara den som inte hör till” är rubriken på fredagens andakt – ett ämne som ni lyssnare har önskat.

Ur Andakten:
”Själv känner jag mig nästan alltid blyg när jag går in i ett rum med människor jag inte känner. Nya människor, nya blickar, nya utforskanden av andra – och medvetenheten om att andra utforskar mig. Kanske granskar de mig? Kommer de att ta emot mig?”

Text
Markus 12:10
1 Korinthierbrevet 1:27-28

Musik
Jag lyfter ögat mot himmelen – Östergötlands Sinfonietta

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bön är rubriken på torsdagens andakt - ett tema önskat av er lyssnare.

Ur Andakten:
”I hela världen finns det olika sätt att jämföra bönen med andningen. Det tror jag inte är någon tillfällighet. Det kommer just ur människans intuitiva erfarenhet om Guds intima närhet med vårt innersta. Andningen är vår grundläggande bön – och inandning kommer före utandning. Guds svar kommer före vår bön. Varje andetag kan förstås som i grunden ett bönesvar. Jag lever, jag andas, jag tar emot livets gåva igen, och igen.”

Text
Matt 6:6
Romarbrevet 8:26
Psaltaren 38:10

Musik
Jag lyfter ögat mot himmelen – Östergötlands Sinfonietta

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ondska är rubriken på onsdagens andakt - ett tema önskat av er lyssnare.

Ur Andakten:
”Förmågan till samarbete är mänsklighetens superkraft. Både i handling och genom att sätta ord tillsammans på det vi möter. Vi skapar meningsbärande gemenskaper, till exempel av människor som ber för varandra och hjälper varandra.”

Text
Galaterbrevet 6:2
Romarbrevet 12:21

Musik
Jag lyfter mina händer – Östergötlands Sinfonietta

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Relationer är rubriken på tisdagens önskeandakt – ett ämne som flera lyssnare önskat.

Ur Andakten:
”En människa är alltid ett mysterium att nalkas med eftertanke, respektfullt och lyssnande. Något väsentligt av relationen är utanför vår kontroll. Långsamt, långsiktigt, lyhört är tre nyckelord som jag ofta använder. De fungerar rätt bra på relationsbyggen. Ha tålamod. En ek, det kanske starkaste virket, växer långsamt. Ett gott vin behöver tid att mogna.”

Musik
Jag lyfter mina händer – Östergötlands Sinfonietta

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Försoning är rubriken på måndagens önskeandakt – ett ämne som flera lyssnare önskat.

Ur Andakten:
”Oförsonade relationer kan bära många känslor. Där finns ilskan och kanske hatet, sorgen och inte minst undran. Vad var det som gick så fel? Varför blev jag bemött så här? Hur kunde jag själv ha agerat som gjort att saker blivit annorlunda. Inte sällan blir det egna svaret: det fanns inget jag kunde ha gjort. Ibland är det sant. Ibland inte.”

Text
Romarbrevet 8:38-39

Musik
Jag lyfter mina händer – Östergötlands Sinfonietta

Producent
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

I begynnelsen skapade Gud ur ett kaos. Det fanns inget upp, inget ner, inget då och inget sedan. Det fanns inget här och inget där. Det är först efter att kaoset är betvingat som människan skapas och det är just ordningen vi söker för att stå ut genom att förstå och förenkla tillvaron. Var sak på sin plats.

Så lever vi ändå i ett gytter som till vissa delar kan tyckas bli allt grötigare. Världen har blivit så liten att den ryms i en liten skärm i handflatan och samtidigt är den än mer ogripbar och orolig.

Det finns något trösterikt i tanken på alltings förgänglighet. Att vi alla en dag ska vara de som är sammetstyst närvarande med vår frånvaro när andra tänder ljusen i allhelgonatid. Det ger ork att leva lite till och mod att dö när det är tid för det, om det får ha sin tid.

Lika mycket som vi inbjuds att under helgen bära minnet av kära som dött och att fira våra kristna helgon, lika mycket är allhelgonahelgens rum ett möjligt möte med vår egen förgänglighet.

Till dess får vi i helgonens fotspår söka den kärlekens väg som är så genuin och angelägen att till och med döden måste underordna sig den.

Text:
Jesaja 41: 18-19

Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trio

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Det handlar om att leva i livet på livets egna villkor. Inte på villkor som jag själv väljer eller ratar utan just på livets egna villkor.

Vi lever våra liv i en vådlig balansakt mellan kärleken och döden, i en sorg över ett förlorat paradis och med en längtan och hopp efter ett tillkommande fredsrike. Den stora freden. Freden i mig själv, freden med det som omger och freden med det större- det som vi ibland uppbådar mod att ge det lite högtidliga namnet Gud.

Vi måste inte leva livet på livets egna villkor. Vi har en fri vilja att leva livet efter våra egna villkor, måttstockar och agendor. Vi måste inte avstå eget till förmån för andra. Vi måste inte stanna upp och reflektera över vår plats i maskineriet. Vi måste inte höra varje nödställd människas rop. Men vi kommer likväl att dö.

Livets villkor handlar också om spänningsfältet mellan gemenskap och oberoende, om tillhörighet och autonomi. Vi både söker och skyr vårt beroende av andra och av Gud. Vi både söker och skyr vår ansvarighet inför andra och inför Gud.

Text:
Jesaja 40: 6-8

Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trio

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
I släpljus, i utkanten av landskapet, går de till synes misslyckade änglarna. De som aldrig hjälpt några barn eller dräpt några drakar. Det viskas om dem att de är trösteänglar. Det bär Guds vanmakt i stumhet och en vag olustkänsla utan ord i bröstet.

Om dagarna går trösteänglarna omkring på skolgårdarna, kontorstoaletter och åker buss. På Ikea finns stora härar av trösteänglar bland änkor som tvingas till flytt, ur radhus nyseparerade medelålders, trötta småbarnsföräldrar som i hemlighet ställer sig frågan om de egentligen vill. Änglarna äter lax i restaurangen men byter ut den kokta potatisen mot pommes.

De vet inte att tröst är erfarenheten av att inte vara ensam. Tröst är inte att förändra, att lindra ångest eller smärta – tröst är erfarenheten av att inte vara ensam. Så blir delad vanmakt till allmakt. Men detta vet varken vi eller trösteänglarna något om. Ingen av oss vet heller att trösteänglarna är de förnämsta bland änglar. Det är Någons hemlighet.

Text:
Jesaja 60:17

Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trio

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Till dig som lamslås över tanken på att du är en dålig förälder och aldrig räcker till - släpp det!

Till dig med skamsköljningarna över att du får så mycket hjälp och själv hjälper så lite - släpp det!

Till dig som aldrig vågade hinna fram och undrar om han var ensam - släpp det!

Till dig som tror att ingen någonsin kommer att vilja kyssa dig säger jag på Jesu Kristi uppdrag - släpp det.

Bättre än så blir vi aldrig. Vi tror att som föräldrar skall vi bli Charles Ingalls i lilla huset på prärien. Så blir vi mer som Abbes pappa i Madicken. Som livspartners tror vi att vi skall bli som Karl-Oskar och Kristina men det blir snarare som Erland Josephsson och Liv Ullman regisserade av Ingmar Bergman.

Våra liv är en karusell av föreställningar, möjligheter och begränsningar. Det är meckigt att leva men allt går att omsluta i någon slags ömhet. Eller nåd som vi säger på kyrkiska.

Friheten i Kristus ställer den kristne fri från egna och andras föreställningar om att livet är något vi kvalificerar oss för. Livet drabbar oss och omsluter oss.

Text:
Jesaja 60: 1-4

Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trio

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Trons uppgift är att hjälpa människan att orka leva och att våga dö. Det blir också vårt uppdrag som kyrka. Jag menar att det tangerar och sammanfaller även med konstens mission. Att hjälpa människan att orka leva och att våga dö.

Det är höst och vi går djupare in i mörkret. Det spirande gudsriket som kommer oss till mötes kan vara svårt att ana. Men där är det också hoppets funktion att räcka oss tron. Att hjälpa människan att orka leva och att våga dö. Kan vara att det är den trösten som Limhamns-Jesus viskar åt oss därifrån berget Corcovado på fundament av skånsk betong: Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.

Text:
Jesaja 60: 18- 22

Musik:
Gammal är kyrkan, Herrens hus med Anders Widmark trio

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”I islam existerar inte helgon i den kristna bemärkelsen. Helgonlikhet är inte något övermänskligt, utan mänsklighetens innersta mening. Den helgonlika är den som bär lidande med värdighet och låter smärtan ge plats åt Guds närvaro.”

Text:
Koranen 10:62–64

Musik:
Kayhan Kalhor: Mountains are far away. Kayhan Kalhor, kamancheh (persiskt stråkinstrument). Yo-Yo Ma, cello. The Silk Road Ensemble. Alan Pierson, dir.

Producent:
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
”Att vara helgonlik i dag handlar inte om att gå ut i skogen och meditera i 40 år. Det kanske handlar om att säga ifrån på jobbet när någon blir orättvist behandlad. Om att ge sin tid till barnen, sina ord till en vän, sitt tålamod till en främling.”

Musik:
Sirgun Kaur: Bahuta Karam. Sirgun Kaur och Chad Wilkins

Producent:
Lina Hedmark
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Vad är ett helgon? I judendomen har vi inga helgon men vi har framstående personer likväl: profeter, tzaddiker, matriarker, patriarker. Har de levt rättfärdigt och aldrig gjort några fel?

Inte alls. De har däremot försökt sig på detta äventyr som det är att leva på jorden. De har frivilligt och ofrivilligt tagit sig an de utmaningar som kommit både inifrån dem själva och deras bångstyriga personligheter och genom yttre press. Framträdande i dem alla är deras mod, mod med skiftande ansikten. Modet att pröva. Modet att trots allt. Modet att be Gud att vara barmhärtig. Modet att överleva. Modet att riskera sig själv för att det judiska folket ska överleva. Modet att uttrycka sin extas och gudskärlek genom dans – genom glädje. De besitter alla modet att älska och deras öden säger att det inte alltid är enkelt.

Text:
Shema-bönen

Musik:
The Poet acts av Philip Glass med John Lenehan

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Ordet helgon är en främmande benämning i den Buddhistiska religionen. Däremot har Buddhismen flera berömda mästare och yogis. Mahasiddhorna var upplysta buddistiska yogis och yoginis och deras sätt att praktisera var inte genom att leva ett avskilt liv i klostremiljö utan deras sätt att praktisera var att avsäga sig den inre känslomässiga och dualistiska vyn av världen.

Mahassidorna levde mycket olika livsstilar och hade många olika yrken. I beskrivningen av dessa personer fanns det en kung, en tvättare, en tjuv, en lögnare, en jägare, en pilmakare, en frossare, en fiskare, en bonde, en prostituerad, en musiker, en skomakare, en hemmafru, en fågelfångare, en skräddare och många andra som utåt sett levde som vanliga människor i det vanliga livet. Inget yrke eller aktivitet eller omständighet uteslöts från att praktisera buddhistisk religion.

Text:
Drukpa Künleys ord såsom de återges av Kyabjé Künzang Dorje Rinpoche i boken Wisdom Eccentrics

Musik:
Instrumental Guru Padmasambhava Prayer med Raphael

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur Andakten:
”Att inte vara ett helgon precis” eller att ”inte vara Guds bästa barn”, kan vara sätt att beskriva när vi halkat snett och inte gjort rätt för oss. Men framför allt kanske det säger något om hur vår värld är beskaffad och det beskriver våra mänskliga villkor. Det uttrycker brist, att vi är indragna i en sprucken och ofullständig värld.

För även den som inte är ett helgon precis, är ändå älskad av Gud till 100 %. Liksom vi alla är bristfälliga och underkastade synden, så är vi samtidigt genomälskade. Människan är Simul iustus et peccator som Martin Luther uttryckte det på latin och som betyder att människan på en och samma gång är både rättfärdig och syndare.

Text:
Gal 5:22

Musik:
Prague's Ballet av Marius Neset med Marius Neset, Leif Ove Andsnes och Louisa Tuck

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Det är inte alltid lätt att se sig själv i spegeln. Ibland kan man undra om det verkligen är en själv man möter där mitt emot i spegelbilden? Jag kisar i lysrörsljuset tidigt på morgonen och blir lätt nedslagen av mitt morgontrötta ansikte. Den skarpa spegelbilden i badrummet är obarmhärtig. Är detta verkligen jag? Jag känner ju knappt igen mig själv! Badrumsspegeln kan väl inte ljuga? Men kanske är det så att det vi ser i spegeln inte är den mest sanna bilden av oss själva?

När jag får gåvan att hälla upp det porlande och friska dopvattnet i kyrkans dopfunt kan jag ibland få en skymt av mig själv där jag speglas i dopvattnet. Dopvattnets avspegling är något helt annat än badrumsspegelns kalla, skarpa och obarmhärtiga yta.

Andakten sändes första gången 2024.

Text:
Jakobsbrevet 1:23-25

Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Jag sitter och tittar på mitt tummade exemplar av filosofen Martin Bubers bok ”Jag och du” och tänker på freden. Hur fred börjar inom var och en av oss – genom hur vi ser på oss själva och hur vi möter varandra. För att ett verkligt möte ska kunna äga rum behöver det finnas ett mellanrum mellan oss. Ett mellanrum som skapar liv bortom vår kontroll.

Mellanrum ger möjlighet att se annorlunda, det öppnar för respekt. Där ingen på förhand har bestämt vem vi är, eller beslutat vad mötet ska vara bra för eller vad vi ska användas till. När vi backar tillbaka lite och verkligen kan se varandra, kan liv fyllas mellan oss. Då kan vi få syn på livet i blicken på ett nytt sätt. Vi får möjlighet att söka freden i den andres blick.

Andakten sändes första gången 2024.

Text:
Filipperbrevet 4:7

Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
Det finns nog få saker som är så viktiga som att låta hoppet leva i våra liv. Hoppet är livsgnista – och den bygger på en grundläggande, djup tillit som jag tror att vi alla bär på nånstans inom oss.

Hoppet är inte enbart en gåva som räcks oss. Det finns också ett egenansvar i att försöka skapa hopp. Som Guds skapade medskapare har vi ansvar i världen att söka efter hoppet och hålla det vid liv så gott vi kan. Hoppet är alltså inte enbart något som kommer utifrån – vi är med och bygger det och är medansvariga för det och vi kan hjälpa varandra med hoppet.

Andakten sändes första gången 2024.

Text:
Matt 28:20

Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:
På skrivbordet framför mig ligger alla mina prydliga ”att göra-listor”. De är mycket omsorgsfullt skrivna. Jag lägger ofta ganska mycket tid på att skriva dem.

Men behöver vi egentligen skriva det som är allra viktigast på en ”komma ihåg-lapp”? Jag märker att mina ”att göra-listor” blir mer och mer översvallande. De börjar handla om större projekt, olika självförverkligande-idéer som nog egentligen handlar om något helt annat, en djupare önskan.

Andakten sändes första gången 2024.

Text:
Matt 6:25-28, 31-34

Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ur andakten:

Jag bor ganska nära en stor och vacker kyrkogård. Det är en begravningsplats som också är som en vacker park – med rik växtlighet, många stora träd, slingrande stigar och blommande buskar. Här brukar jag springa min morgonmotionsrunda. Jag älskar kyrkogårdens lugn. Det är så härligt att få röra på sig just på en sådan vacker plats – som trots att den ligger mitt i stan – är helt skyddad. Skyddad mot stress och krav och med en alldeles särskild atmosfär – fylld av rikedom, historia och frid. Stillheten och den fantastiska landskapsarkitekturen är själavårdande.

Men så mitt när jag springer där på kyrkogården så drabbas jag plötsligt av tvivel: ”Är det verkligen okej att springa här? På en kyrkogård? Detta är ju de dödas vilorum… Vanhelgar jag inte de döda nu?”

Andakten sändes första gången 2024.

Text:
Jes 40:31

Musik:
Pianosonat nr 16 av WA Mozart, Andante med Maria João Pires

Producent:
Susanna Németh
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I andakten pratar André Jakobsson om den förundran han känner inför växtkraften i naturen.

- Jag tror att tacksamheten är en god grund för större engagemang för både människor och hela skapelsen. All you need is love, sjöng The Beatles i en av alla sina stora hits, och jag tänker att en större kärlek till naturen och skapelsen är en bra början till fördjupat engagemang, säger André Jakobsson i andakten.

Text

Psaltaren 65:9-14

Musik

Morgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I andakten pratar André Jakobsson om alla känslor och erfarenheter som finns i Psaltaren - bibelns bönbok.

- Så påminner mig Psaltaren hela tiden: Du har väl inte glömt bort, André, att Gud är med dig? En av de mest förekommande fraserna i Psaltaren är Tacka Herren för han är god. Jag tror det där finns som en ständig påminnelse till mig som så lätt fastnar i förtvivlan och uppgivenhet, säger André Jakobsson i andakten.

Text

Psaltaren 31:10-12, 15-18, 22-23

Musik

Morgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I andakten pratar André Jakobsson om ensamhet och gemenskap.

- Den kristna tron talar om en tre-enig Gud – en Gud som i sig själv är gemenskap. Och så säger skapelseberättelsen i bibeln att vi människor är skapade till Guds avbilder. Det kanske innebär att vi är skapade för gemenskap – vi är liksom inte gjorda för att vara solitärer utan vi är gjorda för gemenskap, säger André Jakobsson i andakten.

Text

Psaltaren 133

Musik

Morgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I andakten pratar André Jakobsson om hur kärlek vidgar hjärtat.

- Det är som att kärlek är smittsamt, på ett väldigt positivt sätt. Den som varit riktigt förälskad har kanske sett det där. Visst förlorar en sig i den person som en förälskar sig i – men även livet runt omkring och människorna runt omkring blir ljusare och varmare av kärleken., säger André Jakobsson i andakten.

Text

Psaltaren 119:32-36 (Svenska folkbibeln)

Musik

Morgon och afton (Sv Ps 776) – André Jakobsson

Producent Helena Andersson Holmqvist
Moskit media
liv@sverigesradio.se